Insikt

Jag hade ett givande coachingsamtal för någon vecka sedan och ämnet för coachingen var min strävan efter att nå målvikten. Jag ville komma till rätta med den ojämna motivation som jag känner och liksom få en ordentlig skjuts i mitt viktreducerande.

Samtalet blev långt djupare och mer nära än jag kunnat föreställa mig. Genom samtalet hag jag kommit till insikten att jag under hela mitt vuxna liv på något vis haft två målbilder om hur jag vill se ut, hur min kropp skall vara. En medveten målbild och en undermedveten. Och de har varit diametralt olika.

Och drivkraften bakom den undermedvetna målbilden har varit så oerhört mycket starkare än den medvetna, vilket hela tiden dragit mig mot det jag som jag någonstans alltid trott har varit mitt sanna.

Målbilden, den dolda, bakomliggande. Sanningarna om mig själv som jag kämpat mot så tröstlöst länge. Stora Saring. Kraftiga. Rejäla. Bastanta. Kroppen som inga kläder i affären passar på. Min sorgliga sanning.

Många gånger har jag efter enträgen diet lyckats gå ner i vikt men väl där har det alltid känts som om jag är på besök. Som om jag liksom inte är värdig eller berättigad att vara smärt. Att vara nöjd. Att känna mig riktigt fin. Och så har jag kapitulerat och som av en okänd kraft dragits tillbaka mot den "sanna" bilden.

För det finns vinster för mig att välja den vägen. Förstås. Vinster som är rent ut sagt jävligt tunga att inse. Men de finns där, eller åtminstone har funnits där. Nu när jag är medveten om dem har jag också möjlighet att göra aktiva val där jag ger mig själv makten att bli den jag vill vara. Den jag verkligenverkligen vill vara.

Jag visualiserar mig själv i ett par apsnygga designerjeans i stl 31. Jag hade den storleken 2006, så jag vet att det är möjligt. Och jag vet att jag såg väldigt sund ut då. Jag vet också att det är möjligt för mig att både nå och behålla den vikt som jag verkligenverkligen vill ha. Och den vikten är inte 95 kg.

Och jag vet att jag kan välja att se ut så som jag verkligenverkligen vill se ut. Jag vet att jag kan välja att vara den jag verkligenverkligen vill vara. Och det är inte Stora Saring. Kraftiga, rejäla, bastanta Saring. Saring med kroppen som inga kläder i affären passar på. Nej.

Jag vill vara långa, snygga, smärta men inte magra Saring. Saring som har en kropp där det syns att jag burit och fött barn. Samtidigt, en sundfin kropp. En ganska mjuk mage eftersom jag aldrig kommer att välja att träna den hård eftersom jag är alldeles för bekväm för det. En mjuk, slank, kvinnokropp med markerade höfter, en rumpa som liksom hänger lite grand och bröst som förmodligen hänger ännu mer. En vuxen kvinnas kropp. En vacker kropp.

Och en kropp som man lätt som en plätt kan förtrolla femton år yngre med de underkläder och klänningar som jag inte hade råd med då men som jag faktiskt kan unna mig nu.

Jag ser mig stå där, i de där jeansen. En fin bild. En målbild. En sundrealistisk målbild. Nästa vår sommar är den inte längre min målbild. Då är den min självbild.