Offerkofta i offergrotta

Vad är det här med motivation? Visst, jag har gått utbildning i MI - Motiverande Intervju men jag är tydligen jättedålig på att motivationsintervjua mig själv. Neggpepp och mindervärdeskomplex är liksom allt som kommer ut av mina samtal med mig själv just nu. Kroppen bråkar så jag kan inte springa och kläderna sitter fel. Flera kan jag inte ens ha. Jag gillar inte vad jag ser i spegeln eller i skyltfönstret när jag går förbi. Och än en gång har jag svårt att hitta kläder som passar. Och istället för den där jävlaranammatågan som gjorde att jag öppnade bloggen igen så känner jag idag mest.. ynk. Och samtidigt liksom ser mig utifrån och blir så less att jag inte "bara kan skärpa till mig".

Egentligen skulle jag vilja köra soppmetoden rakt av bara. Bränna iväg i ett jehu min vana trogen. Att göra det enkelt och radikalt är min modell. Problemet är att jag inte kan göra det just nu som livet ser ut. Med två tioåriga flickor som redan är allt för medvetna om kropp och vikt, då funkar det inte med soppbantning. Tror jag. Eller också gör det det. De är klokare än vad jag ger dem credd för.. Åh, vad det är svårt!

Jag har gått vilse i värsta offergrottan känns det som. Iklädd offerkofta. Snacka offerdrabbning! Och det är förlamande mycket av allt just nu: Startaegetstress med allt vad det innebär av existensiell och finansiell ångest, Byggabostress med massor av projekt som ska genomföras på landet och i stan, Värkstress med en kropp som gör ONT vilket föder Träningsstress och Viktstress och en allmän stress över att helt enkelt ha tappat något väldigt viktigt som är svårt att få tillbaka. Hallå?! Kan någon komma och göra åt mig eller?

Nähä. Okej. Jag behöver alltså en egen strategi. Samma gamla visa "Jag och bara jag är ansvarig för mina val och konsekvenserna av dem" Blablabla.  

Strategi. Jag behöver en strategi.

1) Hitta ut ur grottan
2) Ta av mig koftan
3) Eh?

Hjälp?

4 år och 12 kg senare

4 år och en hel livstid sedan senaste inlägget. Svindlande. Och ikväll bestämde jag mig för att öppna upp bloggen igen - nästan utan att vara beredd själv. Men det är dags nu.

Helt fantastiska saker har hänt under tiden som gått: Kärlek, ny familj, nytt hem, lantställe, jobbyten, eget företag, massor av äventyr. Och så mycket god mat! Tydligen. 12 kg har smugit sig på sedan senaste inlägget och nu är det dags att vända. 12 kg är mycket. Det är tungt. Jag har så mycket skutt och spring som vill ut känns det som och just nu gör kroppen ont och är mest tung. Överrörliga leder, för lite muskelmassa och övervikt blir till ont. Så vill jag inte ha det! Nu blir det ändring. Om än med lite mer lågintensiv metod än förra gången. Med sund kosthållning, motion och bloggande som stöd ska jag komma i form igen.