tisdag 29 december 2009

Bladet från munnen

Kapybaran har en fin liten bloggerfunktion på sin blogg där man ser när favoritbloggarna senast uppdaterades. Den här bloggen finns med på listan och där står det alltså smärtsamt klart och tydligt: 3 månader sedan.

Tre månader sedan Sunda Saring gjorde anspråk på förändringsvilja.

Det känns som tre år.

Jag saknar bloggandet. Mitt gamla bloggande. Jag saknar att blogga men vill samtidigt inte. Låter det konstigt?

Saken är väl den att jag går igenom mycket just nu och skulle innerligt behöva själva kanalen. Men jag har också ett stort behov av att få stänga igen. Mig. Inte dela.

Och parallellt med behovet av att hålla ihop mig själv och hålla mig lite för mig själv, kämpar jag med att inte hjälpa mig själv så förbannat mycket utan faktiskt våga lite på att andra kan hjälpa mig också. Och som ni kanske tänker kan det vara svårt att få den ekvationen att gå ihop. Stänga igen + öppna upp = förvirring.

Förvirring, ja. Eller kris. Förvirringen är symtomet på krisen kanske.

Hur som helst. Jag kan ju inte förändra mitt trettiosex år gamla invanda beteende i en handvändning, så min urkraft till självhjälpsturbo har liksom redan dragit igång. Jag märker att jag speedar fortfort; bort från det onda mot det goda. Bort från det onda mot det goda. Fixa renoveringskoordinering, fixa låneansökan, fixa relationshjälp, fixa bättre beredskap och verktyg för tonårskrisande fyraåring, fixa viktnedgång, fixa alla jobbgrejjer. Nä, just nä. Det där sista fanns det just ingen ork till så där blir det inget gjort.

Och fort skall det gå. Förstås.

Så. Den 4 januari skall jag träffa någon som skall stötta mig i min viktnedgång. Hon heter Lena. Jag har gått emot alla mina tidigare finprinciper och fallit dit på turbostart à la Cambridgekuren.

Jag har insett att jag inte kommer att klara eller vilja leva enligt GI-principen resten av livet. Det som blir tydligt vid en sådan insikt är att konsekvensen är viktuppgång. Lägger du till kolhydrater till GI-kosten så blir det väl mycket grädde på moset. Så nu är jag nog fan tillbaka där jag började. Eller åtminstone nästan. Har inte ställt mig på vågen på tre månader och jag kommer inte att ställa mig på vågen förrän det är dags för date med Cambridge.

Jag kommer att ge det här en chans och jag kommer att suga åt mig av all den stöttning och hjälp jag kan få av Lena. 5 träffar har vi bokat in under tio veckor. Jag kommer att köra två veckors intensivkur med bara soppor och mjölkdrinkar och därefter kombinera soppor med vanliga måltider enligt tallriksmodellen för att hålla en sund och balanserad takt på viktnedgången.

Jag kommer att dokumentera allt på bloggen och räknar med att ha nått min målvikt till sommaren. Efter uppnådd målvikt vill jag fortsätta hålla liv i bloggen ett tag till för att pränta in mitt nya sunda liv enligt tallriksmodellen. Mitt motto skall bli den klassiska harangen Jag kan äta allt men inte alltid. Livsstilsförändring heter det visst.

Wish me luck.

Vi ses den 4 januari.

lördag 12 september 2009

Insikt

Jag hade ett givande coachingsamtal för någon vecka sedan och ämnet för coachingen var min strävan efter att nå målvikten. Jag ville komma till rätta med den ojämna motivation som jag känner och liksom få en ordentlig skjuts i mitt viktreducerande.

Samtalet blev långt djupare och mer nära än jag kunnat föreställa mig. Genom samtalet hag jag kommit till insikten att jag under hela mitt vuxna liv på något vis haft två målbilder om hur jag vill se ut, hur min kropp skall vara. En medveten målbild och en undermedveten. Och de har varit diametralt olika.

Och drivkraften bakom den undermedvetna målbilden har varit så oerhört mycket starkare än den medvetna, vilket hela tiden dragit mig mot det jag som jag någonstans alltid trott har varit mitt sanna.

Målbilden, den dolda, bakomliggande. Sanningarna om mig själv som jag kämpat mot så tröstlöst länge. Stora Saring. Kraftiga. Rejäla. Bastanta. Kroppen som inga kläder i affären passar på. Min sorgliga sanning.

Många gånger har jag efter enträgen diet lyckats gå ner i vikt men väl där har det alltid känts som om jag är på besök. Som om jag liksom inte är värdig eller berättigad att vara smärt. Att vara nöjd. Att känna mig riktigt fin. Och så har jag kapitulerat och som av en okänd kraft dragits tillbaka mot den "sanna" bilden.

För det finns vinster för mig att välja den vägen. Förstås. Vinster som är rent ut sagt jävligt tunga att inse. Men de finns där, eller åtminstone har funnits där. Nu när jag är medveten om dem har jag också möjlighet att göra aktiva val där jag ger mig själv makten att bli den jag vill vara. Den jag verkligenverkligen vill vara.

Jag visualiserar mig själv i ett par apsnygga designerjeans i stl 31. Jag hade den storleken 2006, så jag vet att det är möjligt. Och jag vet att jag såg väldigt sund ut då. Jag vet också att det är möjligt för mig att både nå och behålla den vikt som jag verkligenverkligen vill ha. Och den vikten är inte 95 kg.

Och jag vet att jag kan välja att se ut så som jag verkligenverkligen vill se ut. Jag vet att jag kan välja att vara den jag verkligenverkligen vill vara. Och det är inte Stora Saring. Kraftiga, rejäla, bastanta Saring. Saring med kroppen som inga kläder i affären passar på. Nej.

Jag vill vara långa, snygga, smärta men inte magra Saring. Saring som har en kropp där det syns att jag burit och fött barn. Samtidigt, en sundfin kropp. En ganska mjuk mage eftersom jag aldrig kommer att välja att träna den hård eftersom jag är alldeles för bekväm för det. En mjuk, slank, kvinnokropp med markerade höfter, en rumpa som liksom hänger lite grand och bröst som förmodligen hänger ännu mer. En vuxen kvinnas kropp. En vacker kropp.

Och en kropp som man lätt som en plätt kan förtrolla femton år yngre med de underkläder och klänningar som jag inte hade råd med men som jag faktiskt kan unna mig nu.

Jag ser mig stå där, i de där jeansen. En fin bild. En målbild. En sundrealistisk målbild. Nästa vår sommar är den inte längre min målbild. Då är den min självbild.

måndag 7 september 2009

Lite mycket nu..

Jag har ett rejält inlägg i skallen. Mycket att fundera över och samtidigt mycket jobb som är ivägen när jag vill få ner funderingarna i skrift.

Jag återkommer inom kort.

Tjing!

onsdag 26 augusti 2009

Mäh!

Sunda Saring? Hur sunt är det att vara röksugen?! Det är ju helt knäppt. Jag har tjuvrökt en del de senaste gångerna jag kalajsat och som den gammalgamla (som i längelänge sedan jag var aktiv) nikotinist jag är, trodde jag att det liksom inte skulle få några konsekvenser..

Pah! Nikotinjävulen skrattar mig rakt i nyllet.

Inte för att jag kommer att börja röka nu. Nä, det vore ju oändligt korkat. Onödigt på något vis, efter ett tiotal år.

Men det är sinnessjukt hur lättriggat mitt system är på nikotin!

Nu skall jag nog lägga ner det där med feströkande tror jag.

tisdag 25 augusti 2009

Siffror

Resultat av mätning:

Jämförelse med resultat från den 17/8
Överarm: -1,5 cm
Byst: -1,5 cm
Midja: -1cm
Mage: +-0
Stuss: +-0
Lår: +0,5

Inte blir jag klokare.

Hur som. Jag kämpar vidare!

SKIT!

Okej. Rosé var visst inte GI trots allt. Eller också var det chipsen. Eller de där oststängerna som var så sagolikt goda att jag liksom krängde en hel hög utan att kunna hejda mig.

För idag när jag vägde mig efter första veckans - som jag ser det, ståndaktiga och hängivna GIande hade jag GÅTT UPP SEX HEKTO!!! Jag blev innerligt chockad.

Det har ju känts så bra! Och jag har verkligen känt på kroppen att det går åt rätt håll! Men tydligen kände jag heeelt fel.

SKIT!

Men jag ger fan inte upp. Och jag skall kontrollmäta mig för att se om det verkligen är så jävligt som det verkar.

SKIT!

söndag 23 augusti 2009

Helgen så här långt

Jag har skött mig matmässigt i helgen med undantag från några nävar sourcream & onion-chips sent i natt. Mitt dåliga omdöme skyller jag helt på den ofantligt stora mängd rosévin som föregick chipsmofflandet. Rosévin är såååå GI och jag räknar kallt med att vinets syrlighet lätt tog ner lite av chipsens skyhöga GI-värde. Eller nåt sånt.

Idag har jag hur som helst ätit goda skramlade ägg och kryddig korv till frukost samt en portion kycklingwok till lunch.

Imorgon blir det tjänsteresa till Prag. Lite av en utmaning matmässigt, men det skall nog ordna sig.

Tjing!

onsdag 19 augusti 2009

Uppdatering

Ledningsgruppsmöte hela dagen onsdag - torsdag med en tillhörande finmiddag på kvällen. Fördelen med finmiddagar är dock att de där småportionerna sällan är sprängfyllda med kolhydrater. Jag menar två små mandelpotatischips i storlek med en enkrona är kanske inte så mycket att flippa ut över? Eller två matskedar mandelpotatispuré? Nä, jag flippade inte ut alls. Jag åt och njöt. Kolla här'a:


Lågtempererad lax med äpple & pepparrot¨
Lowtempered salmon with apple & horseradish
Riesling Trimbach, Alsace, Frankrike

Toast på sommarkantareller
Toast with summer chantarelles
Mad Fish Riesling, Howard Park, Margaret River. Australia

Röding med dill & ansjovis
Char with dill & anchovy
Mount Nelson Sauvignon Blanc, Capo di Sasso, Marlborough, Nya Zealand

Hjortkalv med säsongens svamp & havtorn
Calf of deer with mushrooms of the season & sea buckthorn
Côtes du Ventox, Delas, Rhône, Frankrike

En bit ost
Cheese

Jorgubb & Champagnesoppa med färska bär & sorbet
Strawberry & Champagne soup with berries & sorbet
Moscato d'Asti, Prunotto, Piemonte, Italien

Det ser ju mycket ut så här i skrift, men portionerna var som sagt yttebyttepyttiga och känslan var god då jag lämnade restaurangen.

Idag har jag ätit min obligatoriska makrill i tomatsås med en avocado till frukost. Till lunch blev det tacobuffé. Utan bröd. Förstås.

I helgen grillfest - även det skall gå att ordna fint i sann GI-anda. På onsdag vägning. Ja just ja, jag har ju börjat mäta mig också. Men det tänkte jag göra varannan vecka. Eller var tredje kanske. Får se.

Tjing!

tisdag 18 augusti 2009

Jahapp

Det är inte mycket att säga egentligen. Sex komma två kilo upp. Trist, men väldigt väntat och jag har ätit upp dem alldeles själv. Retligt.

Tänk om jag hade kunna skylla på någon? Att jag liksom hade varit tillfångatagen och blivit tvångsmatad med våfflor och scones.. Att min älskade make plötsligt blivit förvandlad till en bestialisk variant av en Feeder som med våld tvingat mig att uppfylla hans innersta önskningar om en riktigtriktigt stor kvinna. För då hade det ju liksom varit en annan sak.

Men, nä. Jag har felätit mig bort från mina tidigare framgångar och för att jag skall må bra med mig själv igen, måste jag rättäta mig tillbaka igen.

Men för att använda mig av ett av min fina chefs favorituttryck: Nu lägger vi det här bakom oss.

Jag kommer att vara fokuserad på de kilo som just ligger ligger bakom dagens matchvikt. Det vill säga det faktum att jag väger 6,8 kilo mindre idag än vad jag gjorde förra året vid den här tiden.

Jag kommer att vara ett riktigt läckerkex till jul. Ske min vilja.

Makrill och kycklingwok

Jag jobbade hemifrån idag. Kvinnan som skulle hålla i den planerade utbildningen ringde igår kväll och var tvungen att skjuta på det, så jag bestämde mig för att ta en liten sovmorgon och vara flitig hemifrån. Det har gått ganska bra. Matdagen har funkat okej och har sett ut som följer:

Frukost:
Dinkelmüsli med laktosfri mellanmjölk
Kaffe

Lunch:
1 Avocado
1 burk makrill i tomatsås (jag älskar makrill i tomatsås. Jag vet inte vad det är som är så speciellt, men jag älskar det. Och ja, jag vet att det luktar lite apa, men det får det vara värt- Kanske är det min förmodade järnbrist, vad vet jag, men det är liksom så plåtigt och gött)
2 ägg
1 tomat
1 klick majonnäs

Mellansnax:
Lite cashewnötter
två torkade aprikoser

Middag:
Kycklingwok med cashewnötter, broccoli, morot, groddar, vattenkastanjer, bambuskott, vitlök och lite grand woksås som jag hittade i skafferiet. Någon sojabaserad historia och inte speciellt söt.
Maken och dottern fick nudlar till.

Imorgon.. Uppdatera viktmätaren. Eller, dessvärre blir det snarare till att neddatera den, då det som sagt adderats ett antal kilon sedan jag senast var aktiv på den här sidan. Men hellre stirrar jag sanningen i vitögat än i brunögat. Nej men vad säger jag?! Det där blev ju helt fel. Hrm.. Nåja. Lite intressant skall det bli, hur som helst.

Ses imöra.

måndag 17 augusti 2009

Stabilt

Det känns bra. Finfint. Stabilt. Fortfarande har jag inte masat mig ner till vågen, men det beror faktiskt bara på att jag har haft så snormycket att göra att jag helt glömt bort det på morgonen. Tunnelseendet på, så att säga. Och efter lunch väger jag mig ju inte - någon måtta får det vara på dumheterna.

Idag fanns det ganska få GI-vänliga alternativ i matsalens utbud, så det fick bli ett isterband. Eller en isterbandskorv? Ett isterbandstingest? Nåja, detta avlånga stycke ackompanjerades på min tallrik av vitkålssallad, rödkålsallad, coleslaw samt kidneybönor. Och så lite senap. Det låter kanske inte så, men det var gudoooomligt gott. Säkert fett så det förslår, men smakerna.. smakerna var underbara. Tack vare fettet förstås.

När jag kom hem upptäckte jag till min förfäran att maken inte tinat kycklingen till den planerade woken. Och Zetas ljusa fullkornsspagetti var dessvärre slut, så det fick bli tagliatelle med köttfärssås till mannen och dottern medan jag slängde ihop en katjoffig tonfisksallad av rester till mig själv. Och nu skall ni få veta hur förskräckligt experimentell jag kan vara. Säkert med betoning på förskräckligt:


Katjoffig tonfisksallad à la Saring
2 burkar tonfisk i vatten
2 msk kidneybönor
1 liten schalottenlök
2 msk Lallerstedts Bearnaise på burk
1 påse Mc Donalds äpplebitar, hackade


Detta katjoffades alltså upppå en balsamvinägerstänkt tillika saltochpepparfixad bädd av ICAs bistrosallad (fantastisk!) med tomatbitar. Nej, inte allt förstås! Det blev ju hur jättemycket katjoff som helst. Maken får således mumsiga frukostmackor imorgon. För gott blev det!

Imorgon kan jag inte heller väga mig, ty då befinner jag mig på utbildning i Lund hela dagen. Men på onsdag morgon skall jag göra mitt yttersta för att komma ihåg att uppdatera viktmätaren. Visst blir det lite av en cliff hanger nu va?

söndag 16 augusti 2009

Sanningen

Scen: Stranden. Jag har tagit med dottern och hennes dagiskompis. Dagiskompisen har fyllt sex år och åldersskillnaden dem emellan på två och ett halvt börjar bli påtaglig. Kompisen ser det som sin stora uppgift att förklara för den lilla flickan hur saker och ting förhåller sig..

Dottern: Mamma, du har ju en bebis i magen.
Jag: Nej, det har jag inte.
Dottern: Joo! Det har du visst! Du har en bebis i magen!
Jag: Nej, jag det har jag inte. Det finns ingen bebis i min mage.

Kompisen tittar på mig och skakar lite förnumstigt på huvudet åt dotterns envishet.

Kompisen: Hon vet nog inte att vuxna blir större när de blir äldre.
Jag: Nej, så är det nog.
Kompisen till mig: För du är ju till exempel bredare nu än du var förut. Det är ju inte så konstigt. När vuxna blir äldre så blir de bredare och lite tjockare. Hon tror nog att du har en bebis i magen för att du har blivit bredare.
Jag: Ja, så är det nog..
Kompisen till dottern: Det är så här att när vuxna blir äldre så äter de mer och rör sig mindre och då blir de bredare. Din mamma äter helt enkelt lite för mycket!

Ridå.

fredag 14 augusti 2009

Återgång

Jag har kommit fram till att jag inte vill fortsätta allmänblogga. Det känns tomt men rätt att ha stängt ner. Jag har också kommit fram till att jag vill fortsätta viktblogga. Därför att jag upplever att det faktiskt hjälper mig att håll mig på banan. På mattan. På rätt kurs.

Sunda Saring återvände för fem dagar sedan. I måndags var det återgång till verkligheten efter en slapp vår som långsamt (eh?) banade vägen för en total tokfrossa under semestern. En semester som bland annat bestod i tre veckors underbart, ljuvliga njutätande på Sicilien. Japp. Sicilien. Italien. Så långt bort från GI-land som man kan komma.

Men vet ni? Jag ångrar inte en millimeter! Eller så här: Jag ångrar inte ett hekto! För upp har jag gått. Rejält. Nej, jag ångrar dem inte därför att det tjänar ingenting till att ångra. Motivationen försvann all världens väg under våren och det kan jag liksom inte ändra på. Och semestern var den finbästaste jag upplevt i hela mitt liv och det vill jag faktiskt inte ändra på. Så mycket gott jag ätit och druckit! Och tro mig, på Sicilien går det inte att avstå pastan, brödet och riset. Det funkar liksom inte.

Men nu är motivationen tillbaka och jag njuter av detta faktum! Jag hade glömt hur mycket jag älskar makrill i tomatsås med avokado ackompanjerat av ett stort glas grönt te till frukosten på jobbet. Låter det äckligt? Det är det inte. Det är underbart. Och personalmatsalens buffémat gör det oftast väldigt enkelt att avstå från de snabba kolhydraterna. Jag ersätter dem med bönor, linser och annat gott. Och så massor av grönsaker tillsammans med obligatoriska köttet eller fisken.

Nästa vecka skall jag ta mig ner till vågen och uppdatera viktmätaren här på sidan. Inte roligt men samtidigt inte ångestladdat heller. Jag väger ju liksom det jag väger och endast jag själv kan ta mig neråt på skalan.

Jag är tebax! Hurra!

tisdag 24 februari 2009

Inga böter

Jag har inte gått upp någonting av mitt slarv och ja, nu är jag åter på banan. Jag känner faktiskt ett behov av att viktnedgången börjar röra på sig igen efter ett långt uppehåll. Och den enda som kan ordna det är ju jag.

Så. Nya rätta takter!

lördag 21 februari 2009

Hur GI?

Semla. Potatisgratäng. Macka. Godis. Apelsinjuice. Läsk. Hur GI är det?
Nåja. Jag litar på att jag skärper till mig i veckan.

fredag 13 februari 2009

HAHA!

Minsann! Jag är duktigare än jag tror! Jag har inte gått ner någonting sedan vagnavtrillet! Och ni.. min finafina hejjaklack.. Åååh, vad ni är ljuvliga!

Barbamammas visdomsord gillar jag: Styrka definieras inte av antalet gånger vi faller utan av antalet gånger vi reser oss upp igen.

Tack!

Och jippie att fallet inte blev tillnärmelsevis så hårt som jag trodde. Jag behöver inte klättra om, bara klättra vidare.

torsdag 12 februari 2009

Back on track

Det känns som om jag har skrivit de orden innan..
Det ville sig inte bättre än att jag fick någon slags extrem backlash och transformerades in till en riktig gottegris. Jag föll av GI-vagnen med ett brak kan man säga.

Men nu har jag skuttat upp igen, full av energi och tillförsikt. Jag skall nu bege mig till jobbets källare där den förskräckliga vågen finns och se konsekvensen av mitt förfall i vitögat.

Återkommer.

måndag 19 januari 2009

Rivstart..

Hm.. Jag har alltså kört rivstartsprogrammet under nästan två veckor och jag kan konstatera att det där riviga har lyst med sin frånvaro. Jag har gått ner ett kilo totalt under den tiden och det är ju inte så imponerande, om än det är alldeles lagom.



Jag tror att min kropp har ställt in sig på en förbränning på 0,5 kg/vecka, rivstart eller ej och då behöver jag ju knappast piska mig själv om det inte blir mer resultat än så här.



Så. På grammet tretton kilo totalt i viktnedgång och jag jublar! Nu återgår jag till en mer regelrätt GI-kost.



Allt går min väg.

2009 is da shit!

lördag 10 januari 2009

Felprogrammering

Det var en ansenlig tid sedan jag registrerade mitt matintag på GI-viktkolls hemsida men nu så här efter julen; trots viktnedgång, kände jag att det kunde vara bra att på riktigt skärpa till mig.

Så jag gick väl in där på hemsidan och upptäckte att man valt att renovera den lite. Inget fel i det, jag är på inga vis en förändringsmotståndare, men jag tyckte att det var väldigt märkligt att de även tyckts ändrat gränserna för hur mycket protein, fett o kolhydrater man får äta under rivstarten.

Jag har märkt under veckan att jag har haft svårt att hålla mig inom gränsvärdena, varje dag har jag överskridit, framförallt fettintaget och jag kunde direkt konstatera att det blivit lite mindre generöst. Och jag blev som lite störd över det där. Man kan ju inte ändra sådär bara, när ursprungsmodellen uppenbarligen fungerar!

Och det gick en dag och det gick två dagar och det gick tre dagar och så vips! likt professor Baltazar kom jag på det. Det är ju inte de generella ramarna som blivit snävare.

Det är ju mina. Eftersom jag har blivit mindre!

Tolv kilo mindre.

Snacka om felprogrammering. Så nu fattar jag! Förlåt GI-viktkoll, jag är inte arg längre.

torsdag 8 januari 2009

Alles gut.

Rivstarten känns bara bra så här långt och inte det minsta rivig. Jag har lite problem med frukostarna då jag börjar jobbar redan vid 06.30. Har aldrig varit hungrig tidigt på morgonen. Jag har bestämt mig för att inte vara så hård mot mig själv, så jag äter lite mindre än vad jag egentligen borde.

Imorse blev det en burk makrill i tomatsås (en favorit!) och en halv liten burk keso samt grönt te.

Till lunch blev det Wallenbergare och bulgurfylld paprika med pizzasallad + rödkålssallad. Och efter det grönt te som jag skall hämta.. nu!

Sådärja!

Jag känner mig glad, pigg och effektiv. Bäst att surfa på vågen - jobbajobba!

tisdag 6 januari 2009

Holy Quinoa!

Ja, alltså, som GI-trogen kan jag ju omöjligt använda uttrycket "Holy Macaroni" så Holy quinoa!!! Jag har gått ner i vikt under julen!!! Hur detta är möjligt överskrider min fattningsförmåga.

Hur? Hur? Jag har ju för fasen ätit chips! Och godis! Och druckit läsk! MED socker! Hur? Hur?

Hursom. JIPPIIIIIIIE!!!

Nu har jag fler tappade kilon bakom mig än framför! Sa jag Jippie?
JIPPIIIIIIIIE!!!

söndag 4 januari 2009

Snabb GI-skola

Det var så sant! Jag blev ju ombedd att komma med lite igångsättningstips i GI-djungeln. Jag har inte glömt, jag har bara försummat såväl blogg som supportrar och jag ber om ursäkt för detta.

Men så här: För mig har det hjälpt oerhört att formalisera min viktnedgång i ett medlemsskap i en klubb - och i mitt fall föll valet på GI-viktkoll. GI kan te sig som en djungel den första tiden, men för mig innebar medlemsskapet väldigt mycket kunskap på kort tid. Framförallt under inkörningsperioden var det viktigt för mig att hålla mig till ett koncept och jag var därför ganska nitisk inledningsvis. Nu tycker jag mig ha lärt mig vad som fungerar bäst för mig, i vilka lägen jag kan gå utanför ramarna och i vilka lägen jag faktiskt kan göra dem snävare.

GI-viktkolls metod baseras på tre steg. Nedanstående är delvis fria omformuleringar av hemsidans texter:

1. Rivstart
Rivstarten innebär att man under en begränsad tid kraftigt reducerar mängden kolhydrater i kosten och därigenom rivstartar fettförbränningen. Rivstarten kan kännas väldigt tuff då kroppen kan reagera ganska kraftigt på omläggningen men för mig funkade det bra och jag blev framförallt taggad av de resultat som kom redan första veckan.

Målet med Rivstarten är att minska insulinproduktionen, samtidigt som fettförbränning ökar och en snabb viktnedgång uppnås. Det balanserade blodsockret, som blir följden, minskar sötsuget och om man bortser från att jag lyckat ge mig själv sötsuget tillbaka den här julen, så har jag varit helt fri från detta ända sedan starten.

Rivstarten är att en form av LCHF-diet (Low Carb High Fat) som jag vet är kraftigt debatterad. Jag kan bara tala för mig själv och konstatera att den något modifierade version av LCHF som jag använt mig av största delen hittills på min viktresa, har inneburit en ovärderlig vändpunkt i mitt tidigare så destruktiva ätbeteende.

2. Nystart
Nystarten är den andra fasen i programmet, då man ökar intaget av kolhydrater; bland annat genom att lägga till Quinoa, bönor och bröd med lågt GI till veckomatsedeln. Nystarten kan ses som mer klassisk GI-kosthållning men med syftet att nå en viktnedgång.
Målet är alltså fortfarande att minska insulinproduktionen och samtidigt öka fettförbränningen så att man går ned i vikt.

3. Balans
Balans är att det tredje steget som syftar till en långsiktig och bestående kosthållning enligt GI-metoden. Det är också den fas som passar de som inte vill köra de tuffare faserna som Rivstarten och Nystarten, men ändå gå ned i vikt men i ett mer långsamt tempo. I Balansfasen lär man sig hur och när man kan äta livsmedel med medel/högt glykemiskt index, utan att få kraftiga blodsockersvängningar.
Denna fas skall passa alla.

Personliga erfarenheter
Den absolut bästa effekten av att jag har gått över till GI/LCHF-kost, är att jag blivit av med mina klassiska PCO-symtom. På senaste gynbesöket såg mina äggstockar helt normala ut och detta har jag aldrig upplevt tidigare! Läkaren var övertygad om att mina förändrade vanor ligger bakom och hon uppmuntrade mig att fortsätta med GI-kosten då hon sett många positiva exempel. Hon poängerade även vikten av att träna (något jag dessvärre helt lagt av med men som jag kommer att återuppta nu när jag börjar jobba på onsdag). Eller för att citera läkaren: Se det positiva med att du har en ökad testosteronproduktion; träning ger snabbt resultat hos dig och du mår väldigt bra av det! Dra nytta av det!

En annan väldigt skön effekt är att mina PMS-besvär (läs månatligt depp och argbiggeri) blivit mycket lindrigare samt att jag aldrig drabbas av blodsockerfall inför måltider. Jag har helt enkelt blivit mer stabil, vilket även maken kan intyga..

Många frågar mig om det inte är krångligt att äta specialkost. För mig är det inte det minsta krångligt. Dyrare, ja. Krångligare, nej. Tänk er att ni ökar intaget av kött, ägg och grönsaker, lägger till någon god sås och plockar bort riset, pastan eller potatisen. Voilá!

Hur kan då en typisk matdag à la Saring se ut? Nå, låt oss börja med en Rivstartsdag:

Frukost
Grönt te (jag har valt att helt sluta med koffein, detta är dock inget krav)
2 stekta ägg
½ paket bacon
1 tomat
balsamvinäger
Stekta champinjoner
Ruccolasallad

Alternativt för stressiga jobbdagar:
1 liten burk keso (250 g)
1 äpple
1/2 tsk kanel
150 g rökt skinka

Mellanmål
Makrill i tomatsås
Ev. halv avocado

Lunch
(Skall sägas att jag har förmånen att ha en bra personalmatsal på arbetsplatsen, med möjlighet att själv plocka ihop och mixa maträtter som man vill. Detta underlättar oerhört)
Råkostsallad (pizzasallad, coleslaw, rödkålssallad etc)
Marinerade champinjoner
Surkål
200 g Kyckling
Ratatouille
Parmesan

Mellanmål
Rostade solrosfrön
Halv avocado

Middag
150 g biff (vid kesofrukost adderas rejält med vitlökssmör, alternativt ökar jag olivoljan i salladen)
Grekisk sallad m 50 g fetaost

Obs. Inget tillsatt socker i maten, helst ej heller artificiellt sötningsmedel. Ser till att dricka mycket vatten och grönt te under dagen.


Under Nystartsfasen minskar jag på matfettet och ökar upp med ex v kidneybönor och haricots vertes. Även quinoa funkar fint.

Alma äter fortfarande köttbullar och makaroner eller korv. Själv försöker jag äta samma men byta ut det som inte funkar, ex v pastan mot en god, matig sallad och en avocado. Ibland funkar det helt enkelt inte och då äter jag annat, oftast en köttbit med matig sallad. Korv går bra, men då skall det vara minst 70 % köttinnehåll. Jag hittade fin Wienerkorv med en kötthalt på 90% på Willy's. Till det serverar jag blomkålsmos med smör och salt, en riktig hit hemma hos oss och ett bra substitut till det vanliga potatismoset.

När det gäller mjölkprodukter innehåller de mycket mjölksocker, vilket inte är så bra. Hos oss är det inget problem då såväl S som Alma är laktosintoleranta. Vi kör alltså redan Valios laktosfria produkter och kan därför med gott samvete fortsätta använda mjölkprodukter. Under rivstartsveckorna skall man dock begränsa intaget.

Ja, det var en liten början.







Jag har förresten placerat min blogg i Stockholmbloggkartan.se!

Nytt år, nya möjligheter!

Med den klämkäcka rubriken spränger jag inläggsvallen för 2009! Men det är faktiskt så det känns. Jag har trillat av vagnen ganska rejält så här i slutänden av julledigheten. Men vet ni vad? Jag slår mig inte blodig för det. Är inte ens arg på mig själv, jag har ju för bövelen valt det själv!

Däremot längtar jag till onsdag, då nya rejäla tag tas. Rivstart igen i två veckor och därefter lite lugnare tempo. Jag börjar redan längta till sommarens strandsäsong för jag vet att jag vid det laget kommer att ha gått ner närmare 23 kg i vikt sedan starten i augusti 2008.

2009, här kommer jag!!! YIIIIIIIIHAAAAAAAA!!!