Återgång

Jag har kommit fram till att jag inte vill fortsätta allmänblogga. Det känns tomt men rätt att ha stängt ner. Jag har också kommit fram till att jag vill fortsätta viktblogga. Därför att jag upplever att det faktiskt hjälper mig att håll mig på banan. På mattan. På rätt kurs.

Sunda Saring återvände för fem dagar sedan. I måndags var det återgång till verkligheten efter en slapp vår som långsamt (eh?) banade vägen för en total tokfrossa under semestern. En semester som bland annat bestod i tre veckors underbart, ljuvliga njutätande på Sicilien. Japp. Sicilien. Italien. Så långt bort från GI-land som man kan komma.

Men vet ni? Jag ångrar inte en millimeter! Eller så här: Jag ångrar inte ett hekto! För upp har jag gått. Rejält. Nej, jag ångrar dem inte därför att det tjänar ingenting till att ångra. Motivationen försvann all världens väg under våren och det kan jag liksom inte ändra på. Och semestern var den finbästaste jag upplevt i hela mitt liv och det vill jag faktiskt inte ändra på. Så mycket gott jag ätit och druckit! Och tro mig, på Sicilien går det inte att avstå pastan, brödet och riset. Det funkar liksom inte.

Men nu är motivationen tillbaka och jag njuter av detta faktum! Jag hade glömt hur mycket jag älskar makrill i tomatsås med avokado ackompanjerat av ett stort glas grönt te till frukosten på jobbet. Låter det äckligt? Det är det inte. Det är underbart. Och personalmatsalens buffémat gör det oftast väldigt enkelt att avstå från de snabba kolhydraterna. Jag ersätter dem med bönor, linser och annat gott. Och så massor av grönsaker tillsammans med obligatoriska köttet eller fisken.

Nästa vecka skall jag ta mig ner till vågen och uppdatera viktmätaren här på sidan. Inte roligt men samtidigt inte ångestladdat heller. Jag väger ju liksom det jag väger och endast jag själv kan ta mig neråt på skalan.

Jag är tebax! Hurra!