Slö

Okej. Sunda Saring är inte död men hon är ganska slö.

Slösund. Oinspirerad. Höst kort och gott. Eller inte gott kanske. Kort och äckligt.

Jag, en lyll-ost

Jorå. Jag fortsätter sunda mig. Idag sprang jag till exempel uppför trapporna de första sex våningarna och gick den sista sjunde. Jag blev inte tröttare idag av att springa än vad jag blev i början av förra veckan av att gå. Det är bra, det är framsteg. Det känns helt enkelt bara bra det här. Inget stort, inget triggande, bara bra. Precis som jag vill ha det. Fortfarande känns det så fantastiskt rätt för mig att inte väga eller mäta mig. Jag vill inte ha tävlingsmomentet, inte över huvud taget. Inteinte. Jag vill må bra, inte tävla.

Utmaningen blir nästa vecka. Programmet som jag är ansvarig för har sin slutvecka och jag skall närvara hela tiden. Hela tiden på konferenshotell med mat och godis från morgon till kväll - jag vet eftersom det är jag som har lagt beställningen.. Nåväl, det förändrar ingenting. Detta är min strategi:

Jag äter maten men undviker eventuella feta såser och självklart kakor och godis. Till fikat väljer jag frukt. På torsdag är det avslutningsmiddag och den kommer jag att välförtjänt njuta av. Samvetsglatt njuta av.

Det är inte synd om mig för att jag väljer att äta bra. Det är verkligenverkligen inte synd om mig. Jag väljer att må bra. Jag behöver inte äta lyll-ost. Jag är ju en. Man kan ju inte äta sig själv. Då är man ju kannibal. Uärk för självätare. Nä, osten får vara.

Lite på efterkälken..

..men bara med själva dokumentationen. Lätt och rätt går som en dans. Än så länge inga svårigheter, men det känns viktigt att jag skriver ner allt efter varje dag, annars är det lätt hänt att jag förlorar kontrollen.

Torsdag

Frukost
Skinksmörgås m crème bonjour light
Juice

Mellanmål
Frukt

Lunch
Tandoorikyckling m ris

Mellanmål
Frukt

Middag
Gulaschsoppa med lättcrème fraiche och grov smörgås

Duktighet
Fortsätter gå i trappor. Mångamånga. Jag jobbar nämligen på sjunde våningen så det känns lite!

Fredag (ledig från jobbet)

Frukost
Kaffe
Smörgås med crème bonjour light, tomat o salladskrydda
Juice

Mellanmål
Frukt

Lunch
Makaroner och kassler..
Jag vet. Ingen höjdarlunch direkt! Det blev en nödlösning när Alma skulle ha korv o makaroner. Upptäckte att korven låg på 23% fett o då kändes det bättre med kassler. Gott var det inte, mer bukfylla..

Mellanmål
Frukt

Middag
Skånska kalops m morötter, kokt potatis o rödbetor

Fredagskväll
Två glas rött vin tills med älsklingen. (..och litelite whisky..)

Lingon och duktighet

Frukost
Te
Brödskiva
Apelsin
Jag vet, frukosten är aptråkig. Saken är den att jag är på jobbet så tidigt att jag äter där. Och eftersom det enda pålägget i kylen är fet och äcklig ost, väljer jag hellre inget alls. Trist men sant. Skall nog dra dit en skinka, typ. Som jag skriver MIN! RÖR EJ! på. Med spritpenna. Sprit är gott.

Mellanmål
Frukt

Lunch
Halva tallriken råkost
En Wallenbergare
Kokt potatis
Lingon

Mellanmål
Te
Frukt

Middag
Köttbullar
Hemgjort potatismos
Vitkålssallad
Lingon

Sällskapsdryck
Ett litet glas rödvin och stort glas vatten i samband med oväntat besök.

Inte speciell välsynkad dag med typ samma mat både lunch och middag. Men det blev bara så och Alma ville ha "bolla". Jag noterar också att det blir mycket lingon.. Inte så mycket per gång men många gånger blir mycket. Hm, intressant. Undrans om mitt sockerbehov kanaliseras till att bli sugen på maträtter där sylt ingår. Inte helt långsökt och inte helt katastrofalt heller.

Dagens duktighetsbonus
Trappor, trappor, trappor.. Dessutom har jag planerat att börja cykla 45 min i träningslokalen på morgnarna och det måste jag säga är duktigt redan på planeringsstadiet!

Målbild

Viktinsikt

Jag har bestämt mig. Jag tänker inte köpa någon våg, åtminstone inte nu. Jag vill inte att själva tävlingsmomentet kilojakt skall vara min motivation. Jag vill att mitt bramående skall vara motivationen. Hur kläderna sitter, hur lättare saker blir att göra och hur jag känner mig i kroppen. Jag vill att min egen känsla skall vara det viktiga.

Det blir så lätt en viktfixering, jag vet eftersom jag har gått ned i vikt så många gånger. Och upp. Den här gången vill jag skall vara annorlunda, jag vill bryta mina mönster. Vill inte göra som jag alltid gör eftersom det uppenbarligen inte funkar för mig. Jag vill lita till mig själv, motivationen skall handla om att jag skall må bra. Att jag skall gilla min kropp. Att jag skall gilla hur jag ser mig själv och hur jag blir sedd av andra. Därför - ingen våg.
Åtminstone inte nu. Ändrar jag mig så är det inte så svårt att ordna, men jag tror inte att jag kommer att göra det.

Det här skall hålla.

Dag 2

Frukost
Grov macka med créme bonjour light, rökt skinka och tomat m salladskrydda
Ett glas multivitaminjuice

Mellanmål
Frukt

Lunch
Halva tallriken råkost och lite keso
Bulgursallad med rostbiff och lättdressing
Vatten

Mellanmål
Frukt
Te

Middag
Fläskkotlett med ananans, stekta champinjoner och matlagningsgrädde
Kokt potatis
Minimjölk

Dagens duktighetsbonus:
Jag tog trappen även idag och använde mig av profylaxandning när det blev tungt. Det gick mycket lättare idag. Jag dog faktiskt inte nästan. Även om det var jobbigt.

Dag ett

Det känns bra. Fint. Inte minst med tanke på stöttningen från kära bloggvänner. Och kanske kan jag se fram emot en långpromenad på djurgården till helgen Mariamamman? Jag hann inte införskaffa mig en våg idag, men vad gör väl det? Jag lär märka att jag går ner i vikt ändå (notera det lilla att:et istället för ett fjön-om). Men visst, en våg är bra så en våg lär det bli, men det är lite skönt att inte låta sådana där små hinder stå i vägen för Sunda Saring.

Min helt vanliga och högst barnanpassade dag har sett ut så här:

Frukost (här har Sunda Saring en del att utveckla. Jag är dååålig på frukost om det inte är en sen helgdito)
Grönt te
en brödskiva
(ja jag veet, det är för lite. Sluta tjata.)

Mellanmål
grönt te
Frukt

Lunch
Personalmatsalens Lätta målet
Kålpudding med sky och lingon (förstås!)
Massor av rivna morötter och fettfria godbitar från salladsbuffén

Mellanmål
Frukt
Grönt te

Middag
Blodpudding
Rivna morötter, vitkål och lingon
Lite välstekt bacon, avrunnen förstås
Någon matsked gräddfil

Duktighetsbonus:
Gick de sju våningarna från matsalen upp till kontoret i ganska raskt tempo, åtminstone initialt. Jag dog nästan men jag kommer ändå att göra om det.

Sunda Saring

Nu är det dags. Jag kan inte dra på det längre. Det går inte, därför att ingenting blir ens lite bättre av att dra på det. Bara sämre. Så nu är det dags.

Den enda gång som jag har haft en fullkomligt oproblematisk relation till mat och vikt var i samband med min graviditet. Det kan te sig fullkomligt bizarrt för den oinvigde, men då jag har dragits med diverse hormonella dysfunktioner under mitt vuxna liv, verkade det inte bättre än att graviditetshormoner var alldeles precis vad mitt hetsätarkynne behövde för att stänga ner. Och glad blev jag.

Dels blev jag ju glad över att jag faktiskt var gravid, vilket jag nästan hade gett upp chansen om efter fem år av fertilitetsbehandlingar av olika slag. Och som grädde på moset och lök på laxen ville det sig inte bättre än att jag fick lov att vara i ett för mig välsignat tillstånd i dubbel bemärkelse - bebisvälsignad och viktvälsignad. Precis som prologen berättar om, var jag en aktiv viktväktare 2005, vid tiden då jag blev gravid och en hel del kilon försvann i samband med det. Givetvis avslutade jag hela viktreduceringsprojektet när plusset blev ett faktum, men jag hade inte heller så fasligt många kilon kvar till målvikt. Under graviditeten samt sisådär en sju, åtta månader efter graviditeten hade jag inte tillstymmelse till viktproblem. Allt som allt gick jag upp tio kilo från befruktning till förlossning och det är ganska lite på mina 176 cm. När Almabäsen var tre månader fortsatte jag mitt viktväktande med hjälp av amningsprogrammet och dagliga turbopromenader och allt kändes lekande lätt - jag kände mig lekande lätt. Tjohoo! tänkte jag Det här skall jag vårda! Nu skall jag aldrig bli en tjockis igen!

Så sitter jag här nu. Elva månader och femton kilo senare. Jo, jag vet. Det är fruktansvärt. Och jag skulle nog kunna hitta tusen och en undanflykter. Bortförklaringar. Förmildrande omständigheter. Mer eller mindre medicinsk stödbevisning. Men allvarligt talat. Gör det mig smalare? Nä. Gör det mig gladare? Nä. Gör det att jag kommer i kläder i "normalsortimentet" i vårt storleksfascistoida butiksutbud? Nä.

Så nu är jag här. Nu är viktbloggen född. För min skull. Den här gången gäller ingen "metod". Ingen flygvärdinnediet. Ingen Fatkins. Ingen svältkur. Ingen GI-klubb. Inte ens points à la Viktväktarna.

Min linje är desto enklare. Lätt och rätt. Sunt och välavvägt. Jag skall äta mig mätt. Jag skall äta gott. Jag skall däremot välja bort onödigt och dåligt fett, godis och sötsaker. Och jag kommer att äta regelbundet. Välja lätta produkter framför feta men inte få panik om jag råkar bli bjuden på mat där jag inte kan kontrollera innehållet. Jag skall inte få panik därför att detta knappast är vardag. Och det är vardagen som jag skall få kontroll över.

Jag skall väga mig en gång i veckan. Och jag skall medvetet röra mig så mycket som möjligt, samtidigt har jag inte ambitionen att börja träna. Åtminstone inte i dagsläget. Detta eftersom jag aldrig har tyckt om att träna tidigare och då är det ganska osannolikt att jag plötsligt skulle börja göra det nu. Och om jag börjar med projekt som jag sedan inte fullföljer, kommer jag ganska snart att tappa sugen och det vill jag inte veta av. För om det är en sak jag har bestämt mig för, så är det att detta inte skall vara en metod. En fas. Minsta motståndets lag skall råda, på ett bra sätt.

Lätt och rätt.

Sunda Saring skall vara mitt mantra. Imorgon skall jag inhandla en personvåg och sedan kan nedräkningen börja.

Så. Du som känner för att göra mig sällskap i detta - som viktreduceringskompanjon eller som värdefull stöttepelare och peppare - hjärtinnerligt välkommen!

Prolog

2005-01-28
Jaha. Så är man alltså en viktväktare igen. Nej, men förlåååt!!! Jag menade inte att låta sådär negativ - jag börjar från början.

*harkel, harkel* TJOHOOO!!! Jäsiken vad här skall väktas vikt!!! Jo, visst förstår ni! Jag har fått en fin liten blå väska som luktar badboll och den är FYLLD med papper av olika slag. Där finns reklambroschyrer, pointsscheman, pointsböcker, tävlingskuponger, motivationsfoldrar och lite annat smått och gott. Men framförallt - EN MOTIVATIONS-CD!!!

Så i bilen på väg till jobbet i morse åkte skivan på. Fin, lågmäld SPA-musik dök upp i högtalarna, men "fäjdade" sedan ner och lade sig lite tjusfullt i bakgrunden då prat-tanten började motivera mig. Hon sa saker som; "ibland har det hänt att jag har ätit EN HEL påse godis och efteråt har jag frågat mig VARFÖR jag gjorde det. Jag som egentligen inte VILLE äta godiset. Har det hänt dig någongång?"
"Näää, motivationstanten", svarade jag högt i bilen "det har aldrig hänt eftersom jag VILLE äta upp godiset som jag just ätit. Och det var GOTT" Då kontrade Motivationstanten med att man skulle byta ut goda saker mot mindre goda saker. Hon menade att man faktiskt kan VÄNJA sig vid att äta saker som man tycker är äckligt. "Varför skall man göra det, motivationstanten?" frågade jag, men jag fick inget svar. Hon bara fortsatte prata om att "om du kan gå ner 2 kg, kan du också gå ner 20 kg. Om du bara VILL" Då log jag och svarade "SÅ BRAAAA! Då skall jag göra det. Du skall bli så stolt över mig, tanten!"

Ja, sådär satt vi och småpratade lite, ända tills hon tyckte att vi skulle slappna av lite grann, luta oss tillbaka och sluta ögonen. Då stängde jag av för då gick hon för långt. Man kan ju inte BLUNDA på motorvägen! TOKA!

Med mig på "live-kursen" i gårkväll hade jag även min kollega Eva. Eva använde sig av min "ta-med-en-vän-kupong" som jag skrivit ut från nätet. Detta innebar att jag berättigades till att vara med om att tävla om en shoppinghelg tillsammans med en väninna - till exempel Eva. Jag skulle bara motivera (vi viktväktare tycker väldigt mycket om begreppet motivation i alla dess former) VARFÖR jag tagit med just Eva.

Jag tyckte att det kanske räckte med att skriva något i stil med "Jag tog med Eva därför att hon är tjock och inte kan sluta äta" Det tyckte Eva var en bra och sann formulering, men kanske att vi inte skulle vinna någon shoppinghelg på det. Så jag tänkte fila lite på mitt vinnande bidrag. Jag har inte allt klart för mig ännu - men det kommer nog att stå något i stil med "Om jag skall motivera mitt motiv så är anledningen att Eva är så duktig på att motivera mig" Eller nå't sån't... Shoppinghelg - here I come!

Nej, nu skall jag motivera mig till att räkna igenom dagens points. Kanske skall jag prata lite med tanten innan jag går och lägger mig. Vi får väl se!//

2005-02-24
Jag är alltså fortfarande en viktväktare - Jajjamensan! Motivationen har varit på en ganska jämn och hög nivå TROTS att jag AAAAALDRIG mer har lyssnat på motivationstanten. Det kanske låter lite förvånande eftersom jag i ett tidigare inlägg lovsjungit henne som gurkguru och motivationsmums. Men det var som om vi inte kunde ta vår relation "to the next level" som man säger. Så jag har kört på på egen hand istället.

Eller nej, jag har faktiskt bytt ut CD-tanten mot en livs levande viktväktarkonstulent - ja, det är så jag kallar henne; konsTulent. För det är sannerligen en konst det där med viktväkteriet. Så mycket points och erbjudanden och stickor att hålla reda på ÅT ANDRA och man måste dessutom vara en jäkel på både plus, minus och att komma ihåg guldstjärnor, nyckelringar och you name it! Så konstulenten är väl värd att ta över platsen som min ledstjärna i VV-världen.

Nåväl. Idag var det dags för lektion nr 5 och jag hade laddat upp med ca 238 st finfina psykologiska försvar att använda mig av i samma stund som själva den kritiska vägningen skulle ske. Vi har ju faktiskt varit på konferens och jag har minsann inte snålat på konfekten, som man säger. Jag stegade alltså inte upp på vågen sådär beslutsamt som jag annars brukar göra. Snarare gjorde jag en "Barbapappa" och liksom flöt ut till en stor deg på golvet som sakta, sakta kletade sig upp för vågplattan.

Då säger konstulenten "Ja, det här var ju inte dåligt. -1,2 kg" MIIIIINUS ETT KOMMA TVÅ KILO PÅ EN VECKA OCH EN GULDSTJÄRNA PÅ DET!!! Så jäkla gött!!!

Det var alltså precis i detta ögonblick som det gick snett. För mig och därmed för hela klassen. Jag BLEV Tiffany Persson. Jag TOG ÖVER kan man säga.

Först berättade jag ju det här för ALLA som kunde tänkas vara intresserade eller som bara råkade möta min blick i bråkdelen av en sekund, eller om någon råkade sitta bredvid mig, eller kanske i närheten, eller i samma rum... Och förutom att jag pratade LÄNGE om hur bra det kändes att ha fått min första guldstjärna (-tre kg i VV-världen), så räckte jag upp handen en gång till när hon frågade om det var någon MER som fått en stjärna. Och sedan en gång till på slutet. Ifall någon av en händelse skulle ha missat att JAG fått en stjärna av renaste gull!

Däremellan pratade jag MYCKET om typ ALLT som konstulenten frågade om. Och JA, jag sitter längst fram på våra möten. FÖRSTÅS! Idag har jag en så'n där dag då jag kaxigt tänker att "om jag inte kan bli med barn, skall jag iallafall vara JÄKLIGT snygg". Iofs så är det ganska så många kilon kvar, men det tänker jag inte låtsas om. Det är kanske knäppt resonerat. Men lite kul också. Psykologiska försvar KAN vara riktigt underhållande. IDAG mår jag riktigt bra och tror uppenbarligen att jag äger viktväktarna. Och det känns helt ok.

Fast om jag fortsätter att dominera och bete mig som Tiffany Persson kanske det bara blir jag som sitter där tillslut... Ensam på torsdagsmötena. Jag, konstulenten och alla mina stjärnor. Åååååh, vilken tanke... Inte så dum...
//