Framgång

Hittade tillbaka till den där fantastiska upplevelsen av ihållande motivation och råfokus. Började med soppor direkt efter hemkomsten från USA. Redan under semestern hade jag fått tag på den. Övertygelsen att jag kommer att fixa det här. Att jag klarar det. Och att det skall bli skönt att komma i ordning. Tillbaka till mig själv.

Väl hemma startade jag direkt, precis som jag sagt till C. Jag hade ett paket med Slankasoppor kvar i skafferiet sedan tidigare och det kändes bra att börja. Berättade för kollegorna och barnen, ingen tyckte det var konstigt utan sa mest jaha. Ingen stor sak över huvud taget vilket var skönt. Jag körde någon vecka med bara soppor och shakes utan problem, mitt fokus kvarstod och motivationen ökade ytterligare. Samtidigt märkte jag att min tidigare allt-eller-inget-linje inte hade samma kraft längre. Det kändes inte längre ödesdigert om jag tänkte att jag ville äta en riktigt god middag till helgen och sedan gjorde det. Ingen känsla av att sabba dieten, att "trilla dit". Bara en skön känsla av kontroll och balans. Långsiktighet. Smygande gick jag så över till att byta ut vissa mål till soppa för att sedan äta nyttig middag med familjen på kvällen och behöll helgerna som mer "fria". Ett par dagar i veckan har jag kört helt på soppa. Konkret är det en variant på 5:2 och jag njuter av både god mat och vin när jag vill. Och når ändå resultat.

Jag har varit ganska ointresserad av att väga mig, har istället fokuserat på känslan i och av kroppen. När jag ändå ställde mig på vågen idag upptäckte jag att jag tappat sju kilo på sex veckor.

Känslan av att komma tillbaka till sig själv. Skön.