*hosthost*

Nä. Det blev ingen träning igår. Jag är faktiskt inte frisk.. Däremot blev det en fantastiskt mysig rekreationskväll med bubbelbad, morgonrock, heavenly bed, roomservice samt Hollywoodrullen What happens in Vegas..



Badet var mysigt. Badrocken fluffig. Sängen himmelsk. Maten god och nyttig. Filmen.. Hollywoodsk. Jag hade det väldigt bra. Helt enkelt.

Warszawa

Nu är jag i Warszawa till och med onsdag. Bor på favvohotellet Westin vilket innebär att möjligheten till hardcoreträning är strålande. Trots att jag inte blev så förtjust i deras cyklar senast så har jag åtminstone såväl tid som motivation att träna. Problemet är att jag inte riktigt känner mig i form.

Dels var jag på trevlig galej i helgen med en nära vän och drinkarna blev många och sömntimmarna få. Och i takt med stigande ålder blir dageneftertoleransen allt lägre. Nu sträcker den sig över dagar och därmed känner jag mig riktigt seg idag. Men bakfylla är knappas ett argument att inte masa sig till gymet, snarare tvärtom.

Vad som däremot skulle kunna vara ett argument är den begynnande förkylning som drabbat mig. Halsen känns som sandpapper, rösten krånglar och jag känner mig lite ruggig. Småfrusen.

Men jag tänker som så att jag kan köra en provomgång. Jag måste ju inte ta ut mig fullkomligt. Kanske. Så ser jag hur jag mår efteråt. För jag vet inte om jag kan leva med att inte försöka träna lite. Jag har försoffat mig själv den senaste tiden och att hålla på med undvikande beteende, om än rättfärdigat av en antågande förkylning, ger fel signal till hjärnan tror jag.

Nej, jag måste vända på steken och komma in i rätt banor igen, ty de är ingalunda långt borta.

På eller av

Bloggstiltjet här beror på ökad bloggaktivitet i mitt andra cyberrum.. Jag är fortfarande sund. Bara så ni vet. Men träningen har blivit väldigt sporadisk vilket jag inte trivs med. Bot och bättring utlovas!

Framgång i det dolda!

Här flänger jag på konferenser och tjänsteresor i CEE* så till den milda grad att jag liksom inte ens haft vägarna förbi jobbgym och våg. Så idag tog jag mig ner för att kolla läget på vågen, ty någon träning finns inte tid för i dagens tokhysteri och döm om min förvåning då vågen visade två kg mindre än strax innan Florida!

Två kilo är ju bra för tusan! Tjohoo!

Nu längtar jag bara efter att få svettas lite också. Imorgon bitti får det bli.

Tjohoo!


*Cetral Eastern Europe, förstås. Det låter så mycket finare än Östeuropa. Ju.