Landat

Det har hänt en viktig sak. Jag har landat nu. Det känns så tydligt. Denna människa är jag. Jag skall se ut så här. Jag känner igen mig nu.

Jag har landat.

När jag ser mig i spegeln ser jag mig. Jag blir glad och stolt över mig, fortfarande. Men jag är inte längre överrumplad och förvånad. Jag känner mig.. normal. Och fin.

Ätandet går bara bra. Plus och minus och likamed är det som gäller. Går jag upp ett par kilo känns det på kroppen, jag behöver inte ens väga mig. Det räcker för att jag skall öka medvetenheten och fokuset. Men min hjärna är inte längre inställd på ett viktreduceringsmode. Den är inställd på balans.

Jag lever.

Lever väl.

Visst har jag hamnat i lägen de senaste fyra månaderna som jag hållit vikten där jag har återfallit i någon slags destruktivitet, men det är ändå så långt ifrån mitt gamla beteende. Mitt gamla förhållningssätt. Det som var är inte längre nu.

Och samtidigt händer det väldigt mycket i mitt liv just nu. Saker som tar mitt fokus och engagemang. Både roliga och tråkiga saker, men det kräver att jag är i mitt eget liv. Så bloggandet blir lidande. Jag känner inte heller att det ger mig så mycket - just idag.

Det är inte dags att sluta blogga. Jag kommer tillbaka. Jag kommer tillbaka när andan faller på. Men för nu tar jag en paus.

Allt gott till er kära vänner, bloggläsare och kämpare!

På tåget

Närå, älskade Maja, jag har inte halkat av tåget! Däremot är det så in i bängens mycket just nu att bloggandet uteblir. Och löpträningen har helt legat i träda på grund av en envis magbacill. Tråkigt.

TACK för att du håller kattögonen på mig.

Jag var på uppföljningsmöte hos bästa Lena förra veckan. Jag vägde precis på grammet samma som de senaste två gångerna och det innbär att jag har hållt vikten i fyra månader nu. Det känns fint och bra och rätt. Men det är ändå inte utan kamp vill jag förtydliga och ett mer nyanserat inlägg med reflektioner kommer så snart lägenhetsförsäljningen är avklarad..

Hörs snart!