onsdag 21 april 2010

Mer perspektiv

Stella! Först och främst; tack för dina peppande ord och stort tack för att du hälsar på här!

I din kommentar till förra inlägget skriver du att du känner dig jättefin alldelesprecis så som du ser ut idag. Att du är mullig och glad över att din kropp fungerar; att du tycker om dig själv och har glädje av din starka kropp. Så underbart! Det är ju precis så det skall vara.

För mig har det inte varit så. Och det jag försökte beskriva i mitt svar till Helga, var hur min viktresa den här gången har föregåtts av det allra viktigaste av allt; en inre resa bort från självförakt och destruktivitet. Bort från en grundmurad känsla av att inte vara värd. Det är därigenom jag har fått min frihet. Att jag känner mig fri är inte knutet till min vikt. Att jag nu har valt att ta hand om mig själv och trivas med min kropp är däremot en konsekvens av att jag äntligen, vid trettiosju års ålder har fått en god självkänsla. Och äntligen känner jag mig fri.

Eller fått en god självkänsla förresten; jag har snarare gett mig själv en god självkänsla genom att bearbeta min historia och ta ansvar för mina egna liv. En på inga vis enkel resa. Men det har gett resultat och det största av dem alla är känslan av att vara fri.

Min kropp har varit ett uttryck för en slags självdestruktivitet, din kropp är kanske ett uttryck för ett livsbejakande? Då kan det ju inte vara mer olika. Vi är två unika inidivider och jag kan bara förmedla min verklighet.

Det jag försöker säga är att jag inte skriver allmängiltiga sanningar. Det går emot allt jag tror på. Jag kan bara reflektera utifrån ett fullkomligt subjektivt perspektiv, att ge en inblick i hur det är och har varit för mig. En del som läser kanske känner igen sig. Andra inte alls.

Så, nej. Det är inte fel att känna sig värd allt i storlek 46. Inte heller är det fel att känna sig värd allt i storlek 58 eller 62 eller 30. Det är fel att inte känna sig värd. Punkt. Och för mig har det varit den stora utmaningen och den verkliga kraftansträngningen att ta tag i roten till den känslan.

Aldrig ytan. Bara innan.

Inga kommentarer: