Vilseketos och fortsatt IIIIIIIIH!

Det känns fortfarande IIIIIIIIIIIH!!! Hela jag är liksom alldeles.. glöjd! Ja, ni vet, glad och nöjd.

Trots att jag har för mycket på jobbet. Det är som om den där stressen som jag borde känna över allt som hänger över mig inte bekommer mig. Alla de där tappade bollarna som ligger runt mig som befunno jag mig i IKEAS bollhav och inte vid min kontorsarbetsplats, de.. stör mig inte alls på samma sätt som de brukar. Jag tittar på dem. Och så tänker jag att ja de där bollarna borde jag göra något åt. Typ plocka upp. Sortera. Sedan rycker jag lite på axlarna och längtar tills nästa gång jag får röra på mig. Motionera. Vara med familjen och vännerna.

Fokus har flyttats.

Intressant och spännande. Och ovant.

Maken kämpar på förresten. Han är inte lika arg längre men någon Ketosrelaterad eufori kan han inte märka av. Han tror inte ens att han befinner sig i Ketosstadiet ännu. Och visst, jag kan hålla med om att lite mer eufori från hans sida inte skulle göra mig direkt irriterad. Själv är jag pigg och glöjd som en lärka.

Nu har jag det!!! Ketosen har gått vilse! Sin vana trogen har den förmodligen letat sig vidare till mig! Så måste det vara. Hm. Undrans om det finns någon Ketos-exorcist som kan lura ut den ur mig och in i maken?
Det måste jag googla. Kan kanske se frem emot en riktigt cool seans i kvällningen.
Mowaaaahahahahaaa