torsdag 28 maj 2015

Offerkofta i offergrotta

Vad är det här med motivation? Visst, jag har gått utbildning i MI - Motiverande Intervju men jag är tydligen jättedålig på att motivationsintervjua mig själv. Neggpepp och mindervärdeskomplex är liksom allt som kommer ut av mina samtal med mig själv just nu. Kroppen bråkar så jag kan inte springa och kläderna sitter fel. Flera kan jag inte ens ha. Jag gillar inte vad jag ser i spegeln eller i skyltfönstret när jag går förbi. Och än en gång har jag svårt att hitta kläder som passar. Och istället för den där jävlaranammatågan som gjorde att jag öppnade bloggen igen så känner jag idag mest.. ynk. Och samtidigt liksom ser mig utifrån och blir så less att jag inte "bara kan skärpa till mig".

Egentligen skulle jag vilja köra soppmetoden rakt av bara. Bränna iväg i ett jehu min vana trogen. Att göra det enkelt och radikalt är min modell. Problemet är att jag inte kan göra det just nu som livet ser ut. Med två tioåriga flickor som redan är allt för medvetna om kropp och vikt, då funkar det inte med soppbantning. Tror jag. Eller också gör det det. De är klokare än vad jag ger dem credd för.. Åh, vad det är svårt!

Jag har gått vilse i värsta offergrottan känns det som. Iklädd offerkofta. Snacka offerdrabbning! Och det är förlamande mycket av allt just nu: Startaegetstress med allt vad det innebär av existensiell och finansiell ångest, Byggabostress med massor av projekt som ska genomföras på landet och i stan, Värkstress med en kropp som gör ONT vilket föder Träningsstress och Viktstress och en allmän stress över att helt enkelt ha tappat något väldigt viktigt som är svårt att få tillbaka. Hallå?! Kan någon komma och göra åt mig eller?

Nähä. Okej. Jag behöver alltså en egen strategi. Samma gamla visa "Jag och bara jag är ansvarig för mina val och konsekvenserna av dem" Blablabla.  

Strategi. Jag behöver en strategi.

1) Hitta ut ur grottan
2) Ta av mig koftan
3) Eh?

Hjälp?


2 kommentarer:

Maja Gräddnos sa...

Men du, min sköna böna. Jag tror att de två yngre damerna mycket väl kan ta till sig argumentet att du behöver gå ner några kilon i snabbare takt eftersom du får ont i kroppen av att vara för tung och att du behöver bli lite lättare för att det inte ska slita för mycket när du exempelvis är ute och springer. Jag håller med dig om att det är enklare att gå ner i snabbare takt så att man håller motivationen uppe. Själv har jag vansinnigt svårt med min träningsmotivation eftersom jag hela tiden blir avbruten, det blir ingen kontinuiet. Och jag har så mycket lättare att träna för att bli BRA på något än att bara underhållsträna.

Saring sa...

Tack älskade du - jag ska fundera på detta. Cut myself some slack så att säga.
KRAM