Jag håller vikten helt utan ansträngning. Jag tänker inte på det längre. Jag bara är.
Och just nu känns det som om jag aldrig har varit friare. Min vikhållning är inte anledningen till frihetskänslan. Frihetskänslan är anledningen till att jag håller vikten.
Det är underbart.
torsdag 24 mars 2011
Status
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
HÄRLIGT, Grattis! Och så skönt att slippa tänka på det mer... att det har blivit rutin att äta rätt och röra sig rätt. Själv kämpar jag på, med några plus och några minus hit och dit... har inte riktigt hittat lugnet och harmonin i mitt nya jag ännu, men det är en lång resa och jag har bara kommit halvvägs, så jag kämpar på.
Men så gott att höra om dig... läser ibland dina gamla inlägg när jag behöver lite inspiration... hjälper mig långt fortfarande. Tack för det.
Du har gått en lång väg, du har gjort något stort. Att hålla vikten är den svårare resan och den grejar du. Fan vad du är bra!
Skicka en kommentar