Inga böter

Jag har inte gått upp någonting av mitt slarv och ja, nu är jag åter på banan. Jag känner faktiskt ett behov av att viktnedgången börjar röra på sig igen efter ett långt uppehåll. Och den enda som kan ordna det är ju jag.

Så. Nya rätta takter!

Hur GI?

Semla. Potatisgratäng. Macka. Godis. Apelsinjuice. Läsk. Hur GI är det?
Nåja. Jag litar på att jag skärper till mig i veckan.

HAHA!

Minsann! Jag är duktigare än jag tror! Jag har inte gått ner någonting sedan vagnavtrillet! Och ni.. min finafina hejjaklack.. Åååh, vad ni är ljuvliga!

Barbamammas visdomsord gillar jag: Styrka definieras inte av antalet gånger vi faller utan av antalet gånger vi reser oss upp igen.

Tack!

Och jippie att fallet inte blev tillnärmelsevis så hårt som jag trodde. Jag behöver inte klättra om, bara klättra vidare.

Back on track

Det känns som om jag har skrivit de orden innan..
Det ville sig inte bättre än att jag fick någon slags extrem backlash och transformerades in till en riktig gottegris. Jag föll av GI-vagnen med ett brak kan man säga.

Men nu har jag skuttat upp igen, full av energi och tillförsikt. Jag skall nu bege mig till jobbets källare där den förskräckliga vågen finns och se konsekvensen av mitt förfall i vitögat.

Återkommer.

Rivstart..

Hm.. Jag har alltså kört rivstartsprogrammet under nästan två veckor och jag kan konstatera att det där riviga har lyst med sin frånvaro. Jag har gått ner ett kilo totalt under den tiden och det är ju inte så imponerande, om än det är alldeles lagom.



Jag tror att min kropp har ställt in sig på en förbränning på 0,5 kg/vecka, rivstart eller ej och då behöver jag ju knappast piska mig själv om det inte blir mer resultat än så här.



Så. På grammet tretton kilo totalt i viktnedgång och jag jublar! Nu återgår jag till en mer regelrätt GI-kost.



Allt går min väg.

2009 is da shit!

Felprogrammering

Det var en ansenlig tid sedan jag registrerade mitt matintag på GI-viktkolls hemsida men nu så här efter julen; trots viktnedgång, kände jag att det kunde vara bra att på riktigt skärpa till mig.

Så jag gick väl in där på hemsidan och upptäckte att man valt att renovera den lite. Inget fel i det, jag är på inga vis en förändringsmotståndare, men jag tyckte att det var väldigt märkligt att de även tyckts ändrat gränserna för hur mycket protein, fett o kolhydrater man får äta under rivstarten.

Jag har märkt under veckan att jag har haft svårt att hålla mig inom gränsvärdena, varje dag har jag överskridit, framförallt fettintaget och jag kunde direkt konstatera att det blivit lite mindre generöst. Och jag blev som lite störd över det där. Man kan ju inte ändra sådär bara, när ursprungsmodellen uppenbarligen fungerar!

Och det gick en dag och det gick två dagar och det gick tre dagar och så vips! likt professor Baltazar kom jag på det. Det är ju inte de generella ramarna som blivit snävare.

Det är ju mina. Eftersom jag har blivit mindre!

Tolv kilo mindre.

Snacka om felprogrammering. Så nu fattar jag! Förlåt GI-viktkoll, jag är inte arg längre.

Alles gut.

Rivstarten känns bara bra så här långt och inte det minsta rivig. Jag har lite problem med frukostarna då jag börjar jobbar redan vid 06.30. Har aldrig varit hungrig tidigt på morgonen. Jag har bestämt mig för att inte vara så hård mot mig själv, så jag äter lite mindre än vad jag egentligen borde.

Imorse blev det en burk makrill i tomatsås (en favorit!) och en halv liten burk keso samt grönt te.

Till lunch blev det Wallenbergare och bulgurfylld paprika med pizzasallad + rödkålssallad. Och efter det grönt te som jag skall hämta.. nu!

Sådärja!

Jag känner mig glad, pigg och effektiv. Bäst att surfa på vågen - jobbajobba!

Holy Quinoa!

Ja, alltså, som GI-trogen kan jag ju omöjligt använda uttrycket "Holy Macaroni" så Holy quinoa!!! Jag har gått ner i vikt under julen!!! Hur detta är möjligt överskrider min fattningsförmåga.

Hur? Hur? Jag har ju för fasen ätit chips! Och godis! Och druckit läsk! MED socker! Hur? Hur?

Hursom. JIPPIIIIIIIE!!!

Nu har jag fler tappade kilon bakom mig än framför! Sa jag Jippie?
JIPPIIIIIIIIE!!!

Snabb GI-skola

Det var så sant! Jag blev ju ombedd att komma med lite igångsättningstips i GI-djungeln. Jag har inte glömt, jag har bara försummat såväl blogg som supportrar och jag ber om ursäkt för detta.

Men så här: För mig har det hjälpt oerhört att formalisera min viktnedgång i ett medlemsskap i en klubb - och i mitt fall föll valet på GI-viktkoll. GI kan te sig som en djungel den första tiden, men för mig innebar medlemsskapet väldigt mycket kunskap på kort tid. Framförallt under inkörningsperioden var det viktigt för mig att hålla mig till ett koncept och jag var därför ganska nitisk inledningsvis. Nu tycker jag mig ha lärt mig vad som fungerar bäst för mig, i vilka lägen jag kan gå utanför ramarna och i vilka lägen jag faktiskt kan göra dem snävare.

GI-viktkolls metod baseras på tre steg. Nedanstående är delvis fria omformuleringar av hemsidans texter:

1. Rivstart
Rivstarten innebär att man under en begränsad tid kraftigt reducerar mängden kolhydrater i kosten och därigenom rivstartar fettförbränningen. Rivstarten kan kännas väldigt tuff då kroppen kan reagera ganska kraftigt på omläggningen men för mig funkade det bra och jag blev framförallt taggad av de resultat som kom redan första veckan.

Målet med Rivstarten är att minska insulinproduktionen, samtidigt som fettförbränning ökar och en snabb viktnedgång uppnås. Det balanserade blodsockret, som blir följden, minskar sötsuget och om man bortser från att jag lyckat ge mig själv sötsuget tillbaka den här julen, så har jag varit helt fri från detta ända sedan starten.

Rivstarten är att en form av LCHF-diet (Low Carb High Fat) som jag vet är kraftigt debatterad. Jag kan bara tala för mig själv och konstatera att den något modifierade version av LCHF som jag använt mig av största delen hittills på min viktresa, har inneburit en ovärderlig vändpunkt i mitt tidigare så destruktiva ätbeteende.

2. Nystart
Nystarten är den andra fasen i programmet, då man ökar intaget av kolhydrater; bland annat genom att lägga till Quinoa, bönor och bröd med lågt GI till veckomatsedeln. Nystarten kan ses som mer klassisk GI-kosthållning men med syftet att nå en viktnedgång.
Målet är alltså fortfarande att minska insulinproduktionen och samtidigt öka fettförbränningen så att man går ned i vikt.

3. Balans
Balans är att det tredje steget som syftar till en långsiktig och bestående kosthållning enligt GI-metoden. Det är också den fas som passar de som inte vill köra de tuffare faserna som Rivstarten och Nystarten, men ändå gå ned i vikt men i ett mer långsamt tempo. I Balansfasen lär man sig hur och när man kan äta livsmedel med medel/högt glykemiskt index, utan att få kraftiga blodsockersvängningar.
Denna fas skall passa alla.

Personliga erfarenheter
Den absolut bästa effekten av att jag har gått över till GI/LCHF-kost, är att jag blivit av med mina klassiska PCO-symtom. På senaste gynbesöket såg mina äggstockar helt normala ut och detta har jag aldrig upplevt tidigare! Läkaren var övertygad om att mina förändrade vanor ligger bakom och hon uppmuntrade mig att fortsätta med GI-kosten då hon sett många positiva exempel. Hon poängerade även vikten av att träna (något jag dessvärre helt lagt av med men som jag kommer att återuppta nu när jag börjar jobba på onsdag). Eller för att citera läkaren: Se det positiva med att du har en ökad testosteronproduktion; träning ger snabbt resultat hos dig och du mår väldigt bra av det! Dra nytta av det!

En annan väldigt skön effekt är att mina PMS-besvär (läs månatligt depp och argbiggeri) blivit mycket lindrigare samt att jag aldrig drabbas av blodsockerfall inför måltider. Jag har helt enkelt blivit mer stabil, vilket även maken kan intyga..

Många frågar mig om det inte är krångligt att äta specialkost. För mig är det inte det minsta krångligt. Dyrare, ja. Krångligare, nej. Tänk er att ni ökar intaget av kött, ägg och grönsaker, lägger till någon god sås och plockar bort riset, pastan eller potatisen. Voilá!

Hur kan då en typisk matdag à la Saring se ut? Nå, låt oss börja med en Rivstartsdag:

Frukost
Grönt te (jag har valt att helt sluta med koffein, detta är dock inget krav)
2 stekta ägg
½ paket bacon
1 tomat
balsamvinäger
Stekta champinjoner
Ruccolasallad

Alternativt för stressiga jobbdagar:
1 liten burk keso (250 g)
1 äpple
1/2 tsk kanel
150 g rökt skinka

Mellanmål
Makrill i tomatsås
Ev. halv avocado

Lunch
(Skall sägas att jag har förmånen att ha en bra personalmatsal på arbetsplatsen, med möjlighet att själv plocka ihop och mixa maträtter som man vill. Detta underlättar oerhört)
Råkostsallad (pizzasallad, coleslaw, rödkålssallad etc)
Marinerade champinjoner
Surkål
200 g Kyckling
Ratatouille
Parmesan

Mellanmål
Rostade solrosfrön
Halv avocado

Middag
150 g biff (vid kesofrukost adderas rejält med vitlökssmör, alternativt ökar jag olivoljan i salladen)
Grekisk sallad m 50 g fetaost

Obs. Inget tillsatt socker i maten, helst ej heller artificiellt sötningsmedel. Ser till att dricka mycket vatten och grönt te under dagen.


Under Nystartsfasen minskar jag på matfettet och ökar upp med ex v kidneybönor och haricots vertes. Även quinoa funkar fint.

Alma äter fortfarande köttbullar och makaroner eller korv. Själv försöker jag äta samma men byta ut det som inte funkar, ex v pastan mot en god, matig sallad och en avocado. Ibland funkar det helt enkelt inte och då äter jag annat, oftast en köttbit med matig sallad. Korv går bra, men då skall det vara minst 70 % köttinnehåll. Jag hittade fin Wienerkorv med en kötthalt på 90% på Willy's. Till det serverar jag blomkålsmos med smör och salt, en riktig hit hemma hos oss och ett bra substitut till det vanliga potatismoset.

När det gäller mjölkprodukter innehåller de mycket mjölksocker, vilket inte är så bra. Hos oss är det inget problem då såväl S som Alma är laktosintoleranta. Vi kör alltså redan Valios laktosfria produkter och kan därför med gott samvete fortsätta använda mjölkprodukter. Under rivstartsveckorna skall man dock begränsa intaget.

Ja, det var en liten början.







Jag har förresten placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se!

Nytt år, nya möjligheter!

Med den klämkäcka rubriken spränger jag inläggsvallen för 2009! Men det är faktiskt så det känns. Jag har trillat av vagnen ganska rejält så här i slutänden av julledigheten. Men vet ni vad? Jag slår mig inte blodig för det. Är inte ens arg på mig själv, jag har ju för bövelen valt det själv!

Däremot längtar jag till onsdag, då nya rejäla tag tas. Rivstart igen i två veckor och därefter lite lugnare tempo. Jag börjar redan längta till sommarens strandsäsong för jag vet att jag vid det laget kommer att ha gått ner närmare 23 kg i vikt sedan starten i augusti 2008.

2009, här kommer jag!!! YIIIIIIIIHAAAAAAAA!!!

God Jul!

Sunda Saring firar jul och gör så gott hon kan. Mer än så går knappas att göra. Eller jo, visst gör det det. Men det vill jag ju inte. Jag vill ju ha en finjul. En god finjul.

Och den GODASTE julen önskar jag ER, käraste supportrar och medkämpar! Och ett SUNT och LYCKLIGT 2009, där allt faller på plats och bara.. flyter. Med massor av lycka. Visst?

http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm

Bakslag

Fan också. Jag fuskade i helgen och har väl i sanningens namn unnat mig lite mycket saker utanför ramarna den senaste tiden. Och här går det inte att synda i smyg inte. Upp som den fulaste raket pekade siffrorna på vågen.

Av pur stolthet vägrar jag uppdatera min viktmätare i negativ riktning, men nu jävlars blir det skärpning. Basta!

Jag vet ju vad som skall till och det är ingen uppoffring egentligen. Gör om, gör rätt helt enkelt. Inte mer än så.

Yiiiiihaaaaa!!!

10 kilo 10 kilo 10 kilo 10 kilo 10 kilo 10 kilo!!!

Vad sa jag? Sa jag 10? 10 vaddå? Kiiiilo förstås!!!

Hipphipp hurra hurra hurra HURRA!!!

Målrevidering

Och idag har jag vågat ändra siffran i slutmålet. Trots att det adderar två kilo ytterligare kilon att gå ner. Men helahela tiden har jag haft den där siffran i huvudet, vetat att jag inte kommer att känna mig klar förrän de där ytterligare två är borta. Så nu är de på plats i min weight-ticker också.

Jag känner mig faktiskt lite modig.

Men så här är det: Jag är värd att känna mig nöjd med min kropp. Jag är värd att på riktigt känna mig nöjd med mig själv. Hela mig.

Ett kilo..

..kvar till tvåsiffrigt!!!

Och jag mår så förbaskat bra i matsjälen.

De blodsockerrelaterade humörsvängningar jag levt med hela livet är borta. Borta!
PMS-besvären är ordentligt lindrigare
Jag är aldrig hungrig. Inte som tidigare.
Att inte vara fokuserad på lightmat är en välsignelse för en matälskare som mig.
Jag äter nyttigt och samtidigt har min kosthållning ingenting av bantandets inramning. Jag känner mig ätnormal. Vanlig. Frisk och sund.

GI är rätt för mig. Jag vet det nu. Jag är inte frälst, bara övertygad.

Jag har ätit enligt GI-metoden sedan den 4 augusti i år och jag tänker inte ens längre på att jag faktiskt började i syfte att gå ner i vikt. Jag tänker inte på att jag faktist, sakta men säkert, är på väg mot min målvikt. Om än att jag har långt kvar.

Alla andra gånger som jag har gått ner i vikt, har allt mitt fokus legat på kaloriintag, vägning och en närmast manisk kosthållning. Så är det inte nu.

Jag mår bara bra. Äter gott. Njuter. Dricker vin. Motionerar - då inte livsomständigheter gör att dessa vanor får stå tillbaka. Jag mår bra! Bra!

Och sakta men säkert är jag faktiskt på väg mot min målvikt. Och det känns inte ens frustrerande att målgången skymtar där framme i vårljuset. Det känns bara.. normalt. Och rätt.

Nio kilo. Det är en hel massa fett det!

Ett litet jippie är på sin plats. Jippie!

Hurra!

Mitt i makens tillfälliga invaliditet och min egen influensamarinerade tillvaro fick jag för mig att prova mina gamla jeans. Det som är så fantastiskt med den här kosthållningen, är att det går i ett så lugnt men stadigt tempo att psyket faktiskt hänger med. Jag känner att jag blir mindre. Och idag kände jag att det kunda vara ett bra tillfälle att prova de där galma brallorna.

Och det var det!

De sitter som en smäck! Ingenting störande som pyser över och jag behöver inte ens hålla in magen när jag knäpper knapparna.

De är förvisso väldans omoderna och ingenting som jag stoltsvassande skulle visa upp mig i. Men de passar! Nu längtar jag till jobbet så att jag kan väga mig också. Kanske är det dags att uppdatera min viktmätare..

*hosthost*

Nä. Det blev ingen träning igår. Jag är faktiskt inte frisk.. Däremot blev det en fantastiskt mysig rekreationskväll med bubbelbad, morgonrock, heavenly bed, roomservice samt Hollywoodrullen What happens in Vegas..



Badet var mysigt. Badrocken fluffig. Sängen himmelsk. Maten god och nyttig. Filmen.. Hollywoodsk. Jag hade det väldigt bra. Helt enkelt.

Warszawa

Nu är jag i Warszawa till och med onsdag. Bor på favvohotellet Westin vilket innebär att möjligheten till hardcoreträning är strålande. Trots att jag inte blev så förtjust i deras cyklar senast så har jag åtminstone såväl tid som motivation att träna. Problemet är att jag inte riktigt känner mig i form.

Dels var jag på trevlig galej i helgen med en nära vän och drinkarna blev många och sömntimmarna få. Och i takt med stigande ålder blir dageneftertoleransen allt lägre. Nu sträcker den sig över dagar och därmed känner jag mig riktigt seg idag. Men bakfylla är knappas ett argument att inte masa sig till gymet, snarare tvärtom.

Vad som däremot skulle kunna vara ett argument är den begynnande förkylning som drabbat mig. Halsen känns som sandpapper, rösten krånglar och jag känner mig lite ruggig. Småfrusen.

Men jag tänker som så att jag kan köra en provomgång. Jag måste ju inte ta ut mig fullkomligt. Kanske. Så ser jag hur jag mår efteråt. För jag vet inte om jag kan leva med att inte försöka träna lite. Jag har försoffat mig själv den senaste tiden och att hålla på med undvikande beteende, om än rättfärdigat av en antågande förkylning, ger fel signal till hjärnan tror jag.

Nej, jag måste vända på steken och komma in i rätt banor igen, ty de är ingalunda långt borta.

På eller av

Bloggstiltjet här beror på ökad bloggaktivitet i mitt andra cyberrum.. Jag är fortfarande sund. Bara så ni vet. Men träningen har blivit väldigt sporadisk vilket jag inte trivs med. Bot och bättring utlovas!

Framgång i det dolda!

Här flänger jag på konferenser och tjänsteresor i CEE* så till den milda grad att jag liksom inte ens haft vägarna förbi jobbgym och våg. Så idag tog jag mig ner för att kolla läget på vågen, ty någon träning finns inte tid för i dagens tokhysteri och döm om min förvåning då vågen visade två kg mindre än strax innan Florida!

Två kilo är ju bra för tusan! Tjohoo!

Nu längtar jag bara efter att få svettas lite också. Imorgon bitti får det bli.

Tjohoo!


*Cetral Eastern Europe, förstås. Det låter så mycket finare än Östeuropa. Ju.