Förvånansvärt!

Jag är förvånad över min egen ihärdighet och bergfasta motivation, trots mycket resande och maxad belastning på jobbet. Jag är fullkomligt rigid vad gäller ätandet och avviker inte från min linje en tum och det känns inte ens jobbigt!

Kom just tillbaka från en kortkonferens i skärgården. Anrikt Wärdshus med bouef bourgoigne till lunch och trerättersmiddag igår kväll. Jag åt allt som var ok och lämnade utan att blinka allt som inte var det. Okej alltså. Smakade inte så mycket som en glassgnutta och inte ens en nagg på den lilla äppletartelette som såg så förtjusande smarrig ut. Nixpix. Inte en nagg.

Däremot unnade jag mig en fantastiskt god Laphroaig efter maten. Den var jag värd.

Jag har däremot inte haft möjlighet att motionera i stort sett någonting, vilket känns trist. Å andra sidan längtar jag till imorgon när jag skall sätta mig på cykeln igen så det är en ny upplevelse det här med att faktiskt vara lite juste mot mig själv. Jag tappar inte motivationen trots att jag faller ur rutinerna och det vet jag inte om det någonsin hänt tidigare. Faktiskt.

Troligtvis beror min orubbliga motivation på att jag faktiskt äter så himla gott och mår så oerhört mycket bättre. Det känns nästan som om jag äter lyxigare idag än tidigare. Ikväll åt jag till exempel gorgonzolafylld laxfilé med kantarellsås, att jämföra med den tidigare klassikern köttbullar med makaroner och ketchup..

Allt rullar på!