På resande fot!

Idag var jag här och tränade! Fy fabian vilka framsteg jag gör mentalt! Saken är att mitt hotell inte har något fitness center, istället får man en voucher till WorldClass som ligger en bit bort.

Jag var nervös när jag steg in i lokalen. Kände mig sådär fel igen. Men så rätade jag på ryggen och bestämde mig för att ändra tankebanor. Så. Med stolta steg (nåja) tog jag mig förbi inte mindre än tre tjeckiska glamourmodeller med perfekta små kroppar innan jag nådde målet - brännstationen och mitt nyvunna favoritmotionsinstrument - cykeln.

Till skillnad från Westins fitness center i Warszawa var detta den skönaste cykel jag någonsin suttit på! Sadeln var liksom alldeles mjuk och av ett slags gummimaterial som gjorde att när man väl satt sig så.. satt man kvar. Så att säga. Inget halkande hit och dit, utan stabilt och bra.

Jag cyklade milen med hjälp av Christina Aguilera i hörlurarna och svetten rann. Snabbt gick det! Därefter tog jag mig upp på något slags gåband som jag inte riktigt kan beskriva mer än att det var som en blandning av löpband och trappmaskin där löpbandet var delat i två olika skenor som gick upp och ner samtidigt som själva löpbandet rörde sig i önskad hastighet.

Där orkade jag inte så länge. Typ 7 minuter kanske. Och så 3 km cykling igen och sedan var det nog. Jag satte mig att stretcha bland alla muskelbyggare och noterade att jag blev uppflirtad av en skitsöt amerikan i tjugoårsåldern. Märkligt och mycket uppiggande!

Tänk att det faktiskt finns de som uppskattar kvinnor i mogen ålder med moschimoschmage och cellustuss! Gött.

Väl på rummet beställde jag pocherad laxfilé med fantastiska ångkokta grönsaker samt lite hollandaisesås.

Nu skall jag gå och lägga mig. Fy faaabian vad jag är nöjd! Endorfiner är fina grejor.