Jag gick ner i omklädningsrummet och drog på mig min splajans nya outfit. En halvtimmes effektiv träning hade jag utrymme till och en snabb konklusion med anledning av vädret blev att köra inomhusträning.
Och jag som alltid fnyst åt löpbandet blev liksom alldeles glad i magen när jag såg det idag! Ja men just ja, jag är ju numera motionist tänkte hjärnan varpå jag stegade upp på bandet
Började med att gå snabbt i svag lutning. Och när tiden visade 11.39 flög springtoken in i mig! Så jag till att jogga wom, wom, wom, wom, wom lät löpbandet. Rytmiskt och meditativt. Det var skönt. Det flöt på. Tiden gick. Pulsen var hög men ingen andfåddhet att tala om. Så kände jag att det killade lite på halsen och upptäckte att hela jag var.. blöt. Av svett. Men inget gjorde ont. Allt flöt på. Wom, wom, wom, wom..
Så hade det gått sexton minuter av oavbrutet springande och jag hade kunna hålla på längre! Använde de sista minutrarna åt att varva ner med gång.
Detta är alldeles underbart! Jag. En joggare. Vem kunde tro't?!
onsdag 26 maj 2010
16 minuter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Och vet du vad:
När svettningen kommer igång, då är man på väg att bli tränad. Från början svettas man inte, då är allt bara pissjobbigt och kroppen varm på insidan så att man önskar att man kunde lyfta på locket och släppa ut lite ånga. Sedan, när man börjar svettas, då blir det skönt.
Puss!
Fina Saring...
Hittade din blogg för någon månad sedan och har följt den sen dess. Jag är så imponerad av dig och dina tankar. Tack för att du låter mig följa dig på din resa mot ett bättre liv, det är så inspirerande.
Jag har också kört CK sedan i höstas och gått ner som mest 21 kg. Men går lite upp och ner nu ca 5 kg. När jag läser dina senast inlägg om känslan att gå i mål blir jag så inspirerad av att ta tag i de sista 8 kg, det är som du skrev tidigare - det är man värd.
Stort tack för att du delar med dig!
Anonym! Tack snälla för dina ord! De gör mig varm ända in i märgen.
Skicka en kommentar