Nu är beslutet fattat. Jag fortsätter med en mer strikt kombinerad kur tills jag nått mina 68 kg. Alltså, 2 CK-mål och en sund måltid enligt tallriksmodellen. Och så träning på det.
Risken är annars att jag tappar fokus och därmed inte ger mig själv möjlighet att få uppleva känslan av att verkligen ha nått i mål. Eller nått i viktreduceringsmål, snarare. Mitt långsiktiga mål är ju som känt att behålla vikten för resten av livet, så det verkliga målet är inte nått förrän det att min tid på jorden är över. Visst lät det ödesmättat? Jag är ganska nöjd själv med min lilla morgondramatik.
Nästa vecka kommer jag att vara på konferens i Kraków, Polen från måndag till fredag. Jag bor på hotell och det är ett späckat program med gemensamma middagar varje kväll, förväntat nätverkande och mingel. Det skulle kunna vara en rejäl utmaning, men.. faktiskt inte. Jag känner mig trygg med att jag kan det här nu. Jag kommer inte att göra mig själv en otjänst genom att äta fel och dricka alkohol varje kväll, nix pix. Jag kommer att dricka mina CK-shaker morgon och lunch varje dag. På kvällarna deltar jag i middagarna och nätverkar för glatta livet, men spar på alkholen. Jag ansvarar för torsdagens och fredagens program och förväntas hålla i föredrag och gruppövningar mer eller mindre hela tiden, så då behöver jag ändå ha ett fräscht sinne.
Sedan har jag ju dessutom använt en livlina och ringt en vän. Min kollega som är ett fantastiskt energiknippe tillika träningsguru finns också på plats i Kraków och är uppbokad för en timmes power-walk varje arla morgonstund, så där får vi motionen på plats också.
Nu till helgen kommer min älskade vän på besök och detta innefattar även att göra stan på lördag kväll. Det ser jag sannerligen fram emot! Men det kräver också att jag är återhållsam under veckan som kommer för att inte mitt resultat skall bli lidande.
Så. Full fart framåt! TACK för hjälpen att fortsätta fokusera, Kapy.
onsdag 14 april 2010
Fortsatt raskt framåt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Vet du, Saring, att jag är så otroligt imponerad över vad du har åstadkommit.
Själv har jag vikten och träningen liksom gratis. Jag har aldrig behövt kämpa speciellt mycket - min kropp är min kompis på det viset även om jag i några år gick med några otrivselkilon - och jag förstår, FÖRSTÅR, verkligen vilken insats och vilken förändring du har gjort. Det finns några i min omgivning som jag skulle önska hade din drivkraft och motivation att göra någonting åt sin situation. Helt enkelt för att den håller på att göra dem sjuka.
Jag blev glad av att läsa att du tänker fokusera på det kortsiktiga målet. Visst måste det vara en grej att vara nere på 60-nåt? Liksom en stor och fin milstolpe. Och vi vet ju alla att du kommer att fixa det.
När du är där, på prick 68, så går du till jeansaffären och köper ett par snuskigt dyra jeans (och får hjälp av en snuskigt snygg expidit att prova ut dem) som sitter perfekt. Och så använder du dem som kroppskoll. Om de börjar sitta snävt så förvägrar du dig själv att lägga upp dem på någon undanskymd hylla i garderoben! Då har du dem varje dag tills de sitter som de ska igen.
Finaste, fina du, jag förväntar mig att du ska modeblogga lite nu. Jag vill se dig i några snygga outfits.
PUSS
JA - JA - JA!!
Jag vill också se outfits by Saring!
Vilken fin text av Maja, förresten!
Heja Maja!
Fram för Saring modebloggaren.
Med behåtips å allt (fat from the back säger jag bara)
Som om du behövde hjälp, vackra kloka überfokuserade slanka Saring! Men glad att jag var till nytta :)
Ska bara försöka vara till nytta för mig själv också, för min motivation har gömt sig nånstans...
Men, åter till dig och DIN FRAMGÅNG: håller så tokmycket med Maja om jeansen! Just så!
KRAM!!!
WOW!!! Åh vad jag är lycklig som har er!
Puss säger jag bara. Jag vet inte jag vad gäller modebloggande, men tack för support pussgurkor :-)
Skicka en kommentar