lördag 17 april 2010

Storlekssurrealism

Igår tog jag en tur till Solna centrum på lunchen och fann mig plötsligt i ett provrum på MQ där jag kunde konstatera att en snygg kostym från STOCKHLM i stl 40 satt som en smäck.

Det är så konstigt. När jag står framför spegeln ser jag ju hur uppenbart mycket mindre jag är. Samtidigt. Där i affären är det nästan så att jag ber om ursäkt för att jag bläddrar bland kläder av snitt och storlekar jag aldrig förr har satt på mig. Jag har hängt med mentalt vad gäller avvecklingen av min rondör när det gäller den rent visuella biten och även i relation till de kläder jag redan har hemma, men att stå i en butik och prova kläder i stl M som faktiskt passar - även om det är långt ifrån alla så händer det faktiskt, eller när jag drar på mig en kostym i stl 40 av smalt snitt,  som ser hur snygg ut som helst på och som dessutom är lite lös i linningen.. Ja det är ren och skär surrealism.

Expediten som uttryckte positiva omdömen samtidigt som jag betedde mig ganska ambivalent av ren och skär ovana, frågade Ja, men vilken storlek brukar du ha då?
Tystnad.
Eh? Storlek 48? Eller här, i den här affären? Ingen.
Sa jag inte. Men jag sa som det var att jag nyligen tappat närmare tjugo kilo och verkligen inte har någon aning om vilken storlek jag skall ha. Ja men större än det här skall du i vart fall inte ha. Svarade hon som den självklaraste sa i världen.

Och om typ fem kilo (med tanke på ett kilo pånyttfyllda vätskedepåer som urträdet ur Ren kur innebär) så lär jag vara hemma i stl 38. Eller snarare stl 36 - 42 om man betänker de olika storlekar som de olika storlekarna har i olika butiker.. Men det är en helt annan diskussion.

En sak som jag funderat över på senare tid är dock det här med mindre storlekar och längd. Jag är ju 176 cm och har någon slags föreställning om att kläder som är smalare också är kortare. Eller? Hur gör man med byxor - blir de inte för korta i längden? Eller tröj-/blusärmar? Kanske är det inget problem? Jaja. Erfarenhet någon? Om så är fallet blir det ett nytt och kärt problem initialt åtminstone.

Ikväll blir det mitt första besök i Stockholms nattliv sedan urminnes tider. Då skall jag ha på mig en mycket kort, sextiotalsinspirerad coctailblåsa à la Den lilla svarta ackompanjerad av ett par sprillans nya skinnstövlar. Raaoooorrrr..

Ja, kanske blir det ett litet smakprov Maja senare ikväll. Vi får väl se..

2 kommentarer:

Isidor sa...

Häromdagen köpte jag nya jeans. De var stl 28 i midjan. En halvtimme senare kunde jag konstatera att jag var 11cm för kort för min rondör i en annan butik, där byxorna fick läggas upp över en dm.

Det finns ingen ordning alls...

Sara sa...

Jag är 177 cm lång och väger ca 68 kg, strl 38 på byxor sitter alltid jättebra, men brukar i regel vara för korta i benen. Går man upp en storlek, till 40, så brukar benlängden vara lagom, men då blir byxorna ofta lösa runt midja och rumpa. Så ja.. lite problematiskt blir det. Jag har dock slutat använda byxor och kör enbart på strumpbyxor, leggings och liknande :)