söndag 29 augusti 2010

Framåt, vidare!

Måndag Stockholm: Jobb och budgivningsdramatik på finhuset, dålig sömn
Tisdag Stockholm/Malmö: Jobb, budgivningsdramatik, vinstchock, kontraktsskrivning, flygresa till Malmö, dålig sömn
Onsdag Malmö: Ledningsgruppsutveckling, middag, dålig sömn
Torsdag Malmö/Köpenhamn: Ledningsgruppsutveckling, studiebesök, flygresa till Warszawa
Fredag Warszawa: Jobb, mammabesök, shopping, middag
Lördag Warszawa: Shopping, middag, jazzklubb
Söndag Warszawa: Shopping, TRÄNING!!! 30 minuter intervallträning på löpbandet. Ser nu fram emot en lugn eftermiddag/kväll på hotellet.

Imorgon bär det av till Krakow för mer jobb och trevliga möten med kollegor från runt om i världen. Blir i Krakow ända till torsdag med en inte helt igenom fullspäckad agenda, så det lär bli gott om tillfällen för träning.

Och nu har jag tagit ett omtag, jag har vänt ur svackan. Träningskläderna är inte bara packade utan med för att användas. Jag har dessutom mildrat mina egenkrav. Jag pressar mig för hårt ibland och det håller inte i längden. Jag dukar under när jag inte orkar leva upp till dem om de yttre omständigheterna ruckas. Och då blir det backlash av alltihop.

Samtidigt är det så onödigt att jag gör sådär; kommer in i det gamla alltelleringettänket. Kör stenhårt eller inte alls. Det är ju bättre att springa 20-30 minuter med tät regelbundenhet än att köra ambivalenta långpass varannan vecka, typ. Så är det bara. Så. Kraven ner och närvaro i nuet. Fokusera på alla bra val jag faktiskt gör istället för de fantastiska superval och överprestationer jag inte riktigt förmår mig göra.

Så regelbundenhet är målet. Inte att hela tiden springa längre och snabbare. Nej. Regelbundenheten, rutinen är viktigare. Jag springer för att jag mår bra av det. För att det är bra för mig. Inte för att pressa mig själv till stordåd. Det viktigaste är att jag springer.

I början av nästa år kan jag dessutom se fram emot att springa i en väldigt vacker skog. En väldigt vacker skog, alldeles precis i närheten av det vackra hus som skall bli vårt. Bara en sån sak.

Omtag gjort. Nu: framåt, vidare!

6 kommentarer:

Isidor sa...

Kan du inte vara AlltEllerInget på den där rutinen, och på antal träningstillfällen, om än korta, och på sundheten?

Det borde ju funka bättre att vara AlltEllerInget på rätt saker bara.

JAG tycker du är duktig!

Camilla sa...

Härligt att du hittat tillbaka!!! Själv är jag också en alltelleringet-person som gör allt till 100% och pendlar mycket. Det är nog därför jag faktiskt håller på med mina soppor nu.. när jag väl ledsnar så blir det inget igen... så håll tummarna för att jag INTE ledsnar. Men jag drömmer om att kunna ut och jogga i skogen jag också... Grattis till huset förresten... ROLIGT! Själv är vi mitt i renoveringen av vårt finhus... visserligen var det inte så dåligt skick från början, men nu blir det verkligen fint med nya tapeter och nytt golv! Nytt kök så småningom och badrum också.

Saring sa...

Härligt, Camilla! Ja, jag håller tummarna för att du skall klara hela vägen. Hela vägen till det nya liv som du drömmer om. För det är du värd, eller hur?
Grattis till huset också!!

Isidor: Tack för uppmuntran!! Vi mailas om den där lunchen.

Andrea sa...

Grattis till huset!
Och det är medvetenheten/Reality Check som är viktig, glöm inte det!
Den dagen du inte längre är medveten om valen du gör då kommer även kilona smygandes.

Kram Andrea

Louise sa...

slank in här efter en google jakt på himmelsäng??? och vill inte stänga ner utan att lämna en hälsning: Du skriver super och det är så spännande att få läsa din inre monolog, det är ju då man känner igen sig. Jag tycker att en förlösande tanke kring kroppen är att genom motion så blir kroppen ett verktyg och inte ett självändamål. Jag värderar inte bara min kropp efter hur den ser ut utan också för vart den för mig. Helt plötsligt är det inte bara hjärnan som åstadkommer saker, det blir så påtaglit när man ser vart man har sprungit. Jag har alltid löptränat, men jag har aldrig styrketränat förut. När jag började spela rugby behövdes styrka och när jag fick den, shit, jag skulle bli överlycklig över att bli ett "oattraktivt" muskelberg. Många kramar!

Maja Gräddnos sa...

Käraste vän, hur går det med motivationen? Du har väl inte halkat av tåget även om du inte bloggar? Jag håller mina kattögon på dig, kom ihåg det!
Puss