Ingen ordning mä't

Alltså, dagens träningsomgång får gå till historien som en av de mest förvirrade.

Först började jag cykla. Eller, så här: när jag kom in i motionsrummet var det ockuperat. Ockuperat av två runda damer på trappmaskiner som tittade på morgonteve. MORGONTEVE?! Hur skall jag få cykelgajst av morgontv?!

Jag vill ha rytm. Puls. Dunkadunka.

Istället fick jag jaaa vad har vi för trevligt program idag då? Jaså säger du det? Men det var väl trevligt. Hur är trafiken i Stockholm så här på morgonen då? Jaså, den är lugn säger du? Men det var väl trevligt..

Jag plågade mig på cykeln i fem km och därefter bytte jag rum och satte mig vid roddmaskinen. Som jag hade längtat! Men. Det blev liksom inget mä't. Alls. Fem minuters förvirrad rodd som inte riktigt kändes rätt. Jag fick inget flyt och dessutom lyckades jag inte få in rätt kanal på radion. Så jag bytte rum igen.

Tillbaka till ruta ett. Motionsrummet. De runda damerna hade lämnat och teven stängdes därmed av. Rix morgonsol rattades in och jag ställde mig på.. dada.. Springbandet! Som jag inte alls sprang på utan gick snabbt. I sisådär sju minuter. Sedan blev jag less. Det var tråkigt. Dessutom dåliga skor.

Så. Cykeln igen. Fem kilometer i ett icke imponerande tempo och sedan gav jag upp.

Först tänkte jag dunka huvudet i väggen och förbanna min egen omoral och bristande självdiciplin. Men så kom jag på det! Det finns ju en idrottsterm för min bristfälliga morgonprestation!

Formsvacka.

Det känns redan bättre. Imorgon skall jag nog ha steppat up ur formsvackan och jag entrar cykeln med nya friska bentag.

Formsvacka, formschmacka! JAG SKRATTAR PÅ MIN FORMSVACKA! Back in the saddle, imorgon gäller det!

Roddmaskinen får stå för nu.

Och på måndag skall jag införskaffa ett par sanna braskor för äkta idrottskvinnor. Det kan vara mig väl unt.