Jag har blivit utmanad av Malena och trots att jag inte brukar ta mig an bloggutmaningar gör jag ett undantag idag. Varför då? Jag har helt enkelt lust!
Så hur gör man då?
- varje "spelare" börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själva.
- bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själva samt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista med deras namn på sin blogg.
- efter det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras gästbok för att låta dem veta att de blivit tagna och att de ska läsa ens blogg för mer information.
1. Jag har ett utpräglat textminne. Om bara texten lämnar något slags emotionellt avtryck, sitter den sedan där som vore den ditnitad med järnplugg. Eller nå’t. På vilket vis Den makalösa manicken av Michael B Tretow har berört mig känslomässigt är något för experten att analysera.. Textminnet ackompanjeras av ett lika väl utbrett melodiminne vilket gör att jag lär mig många låtar på ett ögonblick. Sedan spelar jag dem på det instrument som råkar finnas i närheten. Förmodligen därför att jag, likt myten om humlan, tror att jag kan.
2. Jag är nog till hälften gjord av musik. Den finns i mig hela tiden och nya melodier kommer spontant i perioder då jag inte är stressad och jobbar för mycket, vill säga. Jag skulle hellre dö än förlora musiken. Med tanke på hur viktig musiken är för mig, är det underligt att jag inte musicerar aktivt eller lyssnar mer på musik än vad jag gör. Håller dock på att bygga upp en musikstrategi framåt. Hur musiken skall få mer plats i mitt liv. Den fattas mig idag.
3. Under mer händelserika och uppvarvade perioder brukar jag vakna av en hysterisk hjärnradio som spelar sånger på hög volym. Favoritbitar att vakna till är Dagny av och med Ove Thörnkvist, klimaxpassagen i En helt ny värld från Disney's Alladin med Peter Jöback och Sofia Källgren (när de liksom sjunger huller om buller) samt Kärlek och pepparrot med Monica Zetterlund. Detta brukar pågå i ungefär en veckas tid och musiken brukar köra runt lite titt som tätt under dygnet och den gör mig väldigtväldigt snabb.
4. Jag kan vara väldigt modig. Eller obetänksam, beroende på vem du frågar. Jag vill nog ändå säga att jag hittills sällan fattat ett beslut eller gett mig in i något som inte visade sig bli riktigt bra. Men att till exempel tacka ja till en lägenhet i Stockholm utan att någon av mig eller maken hade anställning var väl på håret. Men det visade sig ju gå bra det också!
5. Jag är duktig på visualisering, att skapa inre bilder. Det blev ännu lättare i samband med terapin som var i formen symboldrama och i riktigt känslomässiga situationer kan det te sig som en hallucination. Som exempel kan jag nämna att jag vid stark smärta visualiserar en smärtskala mellan 0 och 10 i form av en linjal som börjar i grönt och slutar i rött. Detta sker omedvetet utan att jag tänker på det.
6. Jag älskar Tom Waits. Känner mig besläktad med honom på något märkligt vis och intalar mig själv att om vi någon gång skulle träffas, skulle detta resultera i inte bara en livslång vänskap utan också med största sannolikhet ett album.
Så'nt är'e mä't.
Trots att många av nedanstående säkert gjort den här utmaningen tidigare, utmanar jag er att göra om den. Saker och ting förändras, så kanske att era svar också har gjort det? Och har ni ingen lust, så står er valet fritt att fullkomligt ignorera utmaningen förstås.
Jag skickar utmaningen vidare till:
Maja
Tinsel
Hoppet Lever
Rosa Milton
Ebba G
Kapy
torsdag 25 februari 2010
Utmaningen
Tack
Alltså. Här vaknar jag på andra sidan PMS-träsk och kopplar upp mig för att kolla bloggen. Och jag läser era kommentarer på gårdagens BLÄ-inlägg och blir alldeles.. alldeles varm. Vilket stöd!
Jag är medveten om att jag lätt kan ge intryck av klara mig själv. Jag är måldriven som tusan och har dessutom många gånger tänkt ut svaret på mina egna problem innan jag delar med mig av dem till andra. Vad jag försöker säga är att det inte alltid är så lätt för omgivningen att hjälpa mig. Min livslinje är liksom att jag är kompetent nog.
Men så är det förstås inte. Det är klart att jag också behöver er hjälp och klokskap, eller ert ifrågasättande eller utmanande för den delen.
Ert stöd och er uppmuntran betyder väldigt mycket för mig. Hade jag inte haft behov av det, hade jag förstås inte bloggat. Och saktasakta lär jag mig att visa mina sprickor innan jag hunnit köpa klistret..
Svackan igår var kanske inte så avancerad, men detta är ändå något jag har tänkt på ett tag.
Så tack. Fina.
onsdag 24 februari 2010
BLÄ
Idag är jag trött på att kura, trött på att jobba och trött på mig själv. Dessutom är jag förkyld. Den här eländeskänslan stavas väl PMS kan jag tro, men just nu hjälper den vetskapen mig föga.
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!
Ge mig mat, chips, godis och gärna en stor kebabpizza.
BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!
Eller också kan jag ju ta och dricka lite jä**a vatten.
Sa jag BLÄ?
Och för övrigt så känns det som om de där återstående tio kilona likaväl skulle kunna vara tio ton. Målet känns långt borta. Skruttdag.
Blä. Blä. BläääääÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!
måndag 22 februari 2010
Bytt är bytt..
Jag har förresten bytt den planerade vindejten med väninnan på torsdag till en tedejt! Det känns fantastiskt bra. Jag börjar mer och mer känna att vin inte är vad jag vill just nu och istället för att, som tidigare, börja noja över om jag eventuellt skulle kunna uppfattas som tråkig, ringde jag helt enkelt väninnan och framförde mitt reviderade förslag till umgängesform.
Och förstås. Detta mottogs ju helt utan tillstymmelse till negativ ton. Så. Torsdag - te it is!
Siffror - Nya tider
Jag körde till Viktklubben på lunchen för en veckovägning och här kommer så veckans siffror:
Invägning på Viktklubben den 4/1
Vikt: 91,0 kg
Midja: 105,5 cm
BMI: 29,4
Efter sju veckor
Vikt: 78,3 kg (- 12,7 kg)
Midja: 90 cm (-15,5 cm)
BMI: 25,2 (-4,2)
Jag har alltså gått ner 1,3 kg den senaste veckan och då har jag ändå gått ur Ren Kur i samband med konferensen i torsdags. Så jag är nöjd. Ytterligare 2 cm har dessutom försvunnit från midjan.
Men jag kommer nog att få vänja mig vid nya tider nu. I och med att jag väger mindre (sisådär tretton kilo mindre! Tjoho!) kommer viktnedgången med största sannolikhet att sakta ner lite. Hittills har jag gått ner nästan 2 kg i veckan men det är nog inte rimligt att tro att jag kommer att hålla det tempot fortsättningsvis. Jag tänker att jag skall ställa in mig på att vågen visar -1 kg/vecka i fortsättningen, så blir jag bara glad om det blir mer än så.
Hittade förresten en gammal lapp i vår garderob med badrumsgrejor i helgen. Där hade jag skrivit upp mätresultat från augusti 2009. Från augusti till januari lyckades jag gå upp 5 kg, men självklart var jag ändå tvungen att jämföra augustisiffrorna med dagens verklighet, varför jag raskt plockade fram måttbandet:
Mätresultat 17/8 2009
Överarm 33,5
Byst 105,5
Midja (smalaste stället) 95
Mage (tjockaste stället) 115
Stuss 113,5
Lår 112
Mätresultat 20/2 2010
Överarm 30 (-3,5)
Byst 97 (-11,5)
Midja (smalaste stället) 87,5 (-7,5)
Mage (tjockaste stället) 103,5 (-11,5)
Stuss 108 (-5,5)
Lår 103 (-9)
Helt klart upplyftande siffror!
Och min fokuserade vandring fortsätter. Nu endast tio pannor kvar till viktmål - tjohoo!
torsdag 18 februari 2010
Tack!
Fina stöttepelare, underbara människor! Så mycket er support betyder för mig. På riktigt.
Nu är jag åter på rummet efter nedan nämnda middag. Det gick bra. Jag höll mig till planen och visst pratade vi lite viktnedgång men frågorna var inte påträngande utan mer varmt nyfikna och reflekterande. Det utvecklade sig till ett riktigt fint litet existensiellt samtal i snabbform. Alldeles lagom.
Det är så skönt att inte skämmas. Jag har alltid skämts tidigare när jag har bantat. Det gör jag inte nu, inte alls. Jag vågar tillochmed skriva det förhatliga B(anta)-ordet. Jag har absolut inget behov av att informera kreti och pleti om min diet, nej, jag håller helst det för mig själv. Vad är allmänintresset för vad jag äter, liksom? Men om sammanhanget är sådant att det underlättar, säger jag bara som det är. Utan omsvep, undanflykter eller märkliga ursäkter. I'm on a special diet since I want to loose weight. Säger jag. Och så är det inte mer med det. Jo, jag pratar engelska på jobbet därför att väldigt få förstår svenska.. Hade de förstått svenska hade jag sagt ungefär samma sak. Fast på svenska.
Hur som. Det brukar inte behövas mer prat om saken och vi kan fortsätta att tala om det vi är där för. Skönt. Avspänt. Balanserat. Precis som jag vill ha det.
Maten var för övrigt helt okej. Svärdfisktartaren med tillhörande scampi var ljuvlig. Fläskfilén däremot visade sig vara plommonspäckad fläskkotlett och den fick inte direkt igång mig. Åt inte ens upp, men så var det också en rejäl bit. Till den, grillade zucchiniskivor samt en grönsallad med lite balsamicoreduktion, ingen olja. Gräddsåsen rörde jag inte. Ej heller crêpsen till efterrätt.
Jag är fortfarande sprängmätt. Nu sova.
Tack igen sötisar!!! Det är fint att vara trodd på.
onsdag 17 februari 2010
Avbrott
Imorgon reser jag till Prag för att hålla i en workshop med ett av våra bolag. Det skall bli spännande och roligt på många vis, men jag kan inte låta bli att störa mig lite på att bankettmiddagen på kvällen liksom kommer och fördärvar mitt kurande.
Jag kommer att avstå från allmän frukost och lunch förstås till förmån för mina CK-shakes, men imorgon kväll är det omöjligt då jag är facilitator för hela tillställningen och självklart förväntas sitta med på middagen och äta som alla andra.
Menyn ser ut som följer:
Min plan ser ut som följer:
- Jag avstår alkohol helt, dricker bubbelvatten istället.
- Förrätten råbiff på svärdfisk funkar fint och förhoppningsvis går såsen att låta bli
- Huvudrätten ber jag att få utan potatisgratäng med extra grönsaker - hur ljuvligt det än låter med gratinerad vitlökspotatis i grädde..
- Efterrätten väljer jag bort, alternativt att jag äter hallon och lite glass.
Det är så långt jag klarar av att mixtra utan att bli en total misfit i sammanhanget.
Jag känner faktiskt att just denna tillställning är min största utmaning hittills. Jag gillar inte det faktum att min viktnedgång kommer att hamna i centrum. Inte för att jag skäms på något vis, jag tycker bara att det är trist att det riskerar att ta fokus från annat viktigt som händer i det sammanhang där jag kommer att befinna mig under två dagar.
Säg att jag klarar det.. Visst klarar jag det? Jag klarar det. Visst?
Trogen följeslagare sökes
Jag är på jakt efter en trogen följeslagare som osvikligt kan följa mig genom livet.
Pålitilighet är viktigast
Därefter utseende
Objektet jag söker är förstås en personvåg och inget annat.
Förslag någon?
tisdag 16 februari 2010
Paff!
De gammelgamla jeansen som härrör från succésommaren 2006 går på! För tre veckor sedan fanns där ett mellanrum på 5-6 cm mellan knapp och knapphål. Idag är de knäppta!
Visst, här finns lite övrigt att önska i form av överhäng, men det är faktiskt inte så mycket. Tumstorlek 33 minsann. Jag tror att jag dånar.
Dååååååååååååååån.
måndag 15 februari 2010
Siffror
Invägning på Viktklubben den 4/1
Vikt: 91,0 kg
Midja: 105,5 cm
BMI: 29,4
Efter sex veckor
Vikt: 79,4 kg (- 11,6 kg)
Midja: 92 cm (-13,5 cm)
BMI: 25,6 (-3,8)
Och jag har äntligen stegat in i sjuttiotalet!!! Minsann om inte ett litet JIPPIE är på sin plats.
JIPPIIIIIIIE!
söndag 14 februari 2010
Förändring
Fin-Ebba skrev en klokbra kommentar till mitt förra inlägg:
[...]vad gör du sedan, när du nått målvikten? Fortsätter du med att förändra livsstil och tar itu med anledningen till att maten blev din drog? (Som kokainet och resten av alla droger du kan nämna blev mina)
Jag börjar lära mig en del om mig själv och försöker låta mig vara allt jag är, arg ledsen besviken, glad... ja du vet... och alltid försöka se flera alternativ innan jag bestämmer mig för något.... Jag misstänker att det där med att hålla vikten är lite likt det här med att hålla drogerna på avstånd.[...]
Ja, Ebba. Du har rätt. Maten har på många vis varit min drog och otaliga är de gånger jag har bestämt mig för att gå ner i vikt. Vilket jag också har gjort. För att liksom alldeles justprecis innan målvikt ge mig själv en fet smäll och börja äta mig stor igen. Om och om igen. Som jag skrev om här och här så har det funnits så mycket destruktivitet bakom mitt matbeteende. Så mycket självförakt. Jag har inte varit värd att må bra. Inte varit värd att vara nöjd med mig själv och min kropp. Vara vacker.. (Och nu pratar jag alltså om den egna känslan av att vara vacker. Inget annat)
På ytan har jag inte velat kännas vid den här destruktiviteten förstås, mån om att vara stark och kompetent. Lyckad. Inte rädd för att ta plats och synas.
Liksom, se allt jag visar er, så ser ni kanske inte vem jag är längst in.
Det är så mycket som har ändrats. Med mig. Efter massor av livsmotgångar mitt i en massa livsmedgångar (livet är sällan lagom, se) samt 1,5 år av intensiv terapi och det efterarbete som följde efter avslutningen så har jag så saktasakta börjat falla på plats. Jag märker det på många vis; mitt sätt att tänka om mig själv, mitt förhållningssätt gentemot andra, men framförallt.. Jag har blivit lugnare. Inombords. Jag rusar inte på lika mycket. Vill vara snäll mot mig själv. På riktigt. Lyssnar, funderar. Och faktiskt: står ut. Jag står ut med känslorna, alla mina miljontals känslor som jag så väl känner och förstår, men alltid haft svårt att hantera. Jag försöker ta hand om mig. Därför att jag idag faktiskt tycker att jag är värd att tas om hand. Jag är tillräckligt bra som jag är. Tillräckligt.
Så vikten är bara en del i den här högst existensiella resan. En svår del, ja. Men den är bara en del. Och målvikten är inte mitt slutmål. Det stannar inte där. Ett mål känns som ett stopp och om jag stoppar så känns det som om jag kommer att gå tillbaka igen. Jag är liksom inte en person som står still, hur mycket lugn jag än terapeutar mig till. Nej, i sådana fall vill jag inte nå målet förrän jag dör av ålderdom.
Snarare än ett mål är det en.. övertygelse. En vetskap.
Jag kommer aldrig att bli tjock igen.
Det kommer inte att vara lätt att hålla vikten resten av mitt liv, men det är den väg jag har valt att gå. Kortsiktigt är det oerhört mycket enklare att bara ge efter och äta på. Frossa. Vara omåttlig. Olagom.Alla de där gamla beteendena finns bekvämt inpräntat i min gamla självbild och det är nog lättast att bara köra på i gamla spår.
Men jag vill inte det. Jag kan inte låtsas att jag inte vet det jag vet idag. Jag kan inte låtsas att jag är nöjd med att nedvärdera mig själv.
Så jag har en plan. En oerhört konkret och praktisk plan, eller snarare en ram som jag skall förhålla mig till, som hag har fått hjälp att formulera:
Jag har min målvikt och jag skall väga mig en gång i veckan resten av livet. Utöver min målvikt skall jag tillåta mig själv att pendla 2 kg upp eller ner utan att vidta några som helst åtgärder. Den dagen det står +2,1 kg på vågen skall jag dra i handbromsen och hålla igen en vecka eller två tills jag är åter inom ramen för hur jag vill ha mig själv.
Idag tänker jag glada tankar. Jag tänker inte så mycket på de där kilona som försvinner. Snarare längtar jag tills jag har mig som jag vill ha mig. Längtar efter att få visa mig själv att jag kan.
För jag kan. Resten av mitt liv.
lördag 13 februari 2010
onsdag 10 februari 2010
Party
Klockan är 00:20 och jag är åter på hotellet i Warszawa efter företagspartaj. Det var mycket riktigt asiatisk buffé med en massa läckerheter; varmt som kallt. Planen var att endast äta sushi och inte dricka alkohol.
Facit blev att jag åt 8 sushibitar samt en assiett med asiatisk anksallad samt asiatisk kycklingsallad med glasnudlar. Fantastiskt gott och ett på alla vis kontrollerat matintag. Inte enligt ursprungsplanen men det gick bra ändå.
Efter maten blev det dans och jisses som jag har dansat ikväll. Blöt av svett unnade jag mig därför både färsk ananas och vattenmelon. Samt vatten förstås. Hela kvällen vatten. Jag hade inte tillstymmelse till lust att dricka något annat så det var verkligen ingen uppoffring. Bara skönt.
Imorgon börjar jag med Ren Kur igen. Det skall bli lite skönt faktiskt, samtidigt känns det underbart att veta att jag klarar av mellanvägen utan svårigheter.
Ja, sannerligen. Förändringens vindar blåser fint omkring mig. Liksom smeker mina kinder. Balans. Känns bra.
Nu sova.
måndag 8 februari 2010
Siffror
Invägning på Viktklubben den 4/1
Vikt: 91,0 kg
Midja: 105,5 cm
BMI: 29,4
Efter fem veckor
Vikt: 81,3 kg (- 9,7 kg)
Midja: 94 cm (-11,5 cm)
BMI: 26,2 (-3,2)
Planen framåt
Jag har alltså cirkus fjorton tretton kilo kvar att gå ner innan jag når målvikt. Jag har dessutom en del jobbtillställningar framöver som omöjliggör Ren Kur samt kräver ett smart och medvetet upplägg. Således har jag knåpat ihop en liten plan:
Idag, hemma: Kombinerad kur (3 CK + 1 måltid 400 kcal)
Tisdag 9/2, Prag + Warszawa: Kombinerad kur (3 CK + 1 måltid 400 kcal)
Onsdag 10/2, konferens Warszawa: Kombinerad kur (3 CK + 1 festmåltid - Sushibuffé! Ingen alkohol)
Torsdag 11/2, konferens Warszawa: Kombinerad kur (3 CK + 1 måltid 400 kcal)
Fredag 12/2: Nystart Ren Kur
Fredag 5/3: Upptrappning till Kombinerad Kur
Måndag 8/3: Kombinerad kur (3 CK + 1 måltid 400 kcal)
Tisdag 9/3, ledningsgruppsmöte Bukarest: Kombinerad kur (3 CK + 1 festmåltid, lite vin)
Onsdag 10/3, ledningsgruppsmöte Bukarest: Kombinerad kur (3 CK + 1 måltid 400 kcal)
Torsdag 11/3 - målvikt: Kombinerad kur (3 CK + 1 måltid 400 kcal)
Lördag 27/3 - Söndag 28/3: Planerat avbrott. Yasuragi SPA + Restaurangbesök + Hotell med maken!
Måndag den 19/4: Deadline för nådd målvikt!
Från målvikt och tre månader framåt: Viktklubbens hålla-vikten-program.
Nu skall jag köra till Viktklubben för en spontanvägning. Återkommer!
söndag 7 februari 2010
Fler därute?
Det skulle vara roligt att få kontakt med fler Cambridgekurare därute. Är du igång, har varit eller skall starta? Med eller utan egen blogg, skriv gärna en kommentar så kan vi peppa varandra!
Festkväll
Igår var det alltså det stora kalaset. Jag är med i ett musiksällskap som träffas på Den Gyldene Freden en gång om året i samband med Bellmans födelsedag. Temat är Supa, supera, spela och sjunga. Kanske inte helt förenligt med en cambridgekur kan tyckas och så är det ju.
Samtidigt. En gång om året är en gång om året och jag vill inte avstå från saker som gör mig lycklig på grund av att jag måste hålla en strikt diet. Så jag tänkte i termer av balans och långsiktighet och bestämde mig för en mellanvägsstrategi.
Tvångsmässigt förbands deltagarna att inmundiga följande meny:
Sill, strömming, potatis & lagrad ost i akvavit
Kryddstekt ankbröst, Shiitake svamp, brysselkål, päron & baconpotatispuré
Småländsk ostkaka, hemkokt sylt, vispad grädde
Så jag ringde dem och meddelade att jag behövde specialkost av hälsomässiga skäl (jojo!) och bad att få en huvudrätt istället för trerätters vilket de självklart inte kunde invända mot. Jag valde:
Ångad piggvar i bit, pepparrot, rödbetor, kapriskräm & brynt smör
Jag bestämde mig för att denna kväll räkna torrt, vitt vin som noll kalorier. Jag vet, det är ju inte alls sant, men en gång om året är en gång om året.
Jag följde planen till punkt och pricka. Smuttade på vitt vin och spelade fiol när de andra åt förrätt med öl och snaps, åt piggvar när de andra åt anka och höll mig till vitt vin när de andra åt ostkaka.
Idag är jag lite trött men väldigt nöjd. Jag höll mig till planen och nu är jag åter på banan utan tillstymmelse till ånger eller misslyckandekänslor.
Hurra!
torsdag 4 februari 2010
Roligt!
En jätterolig sak är förresten att jag numera kan ståta med en tjusfull presentation på Viktklubbens hemsida med tillhörande blogglänk!
Tack snälla Lena för det fina hedersuppdraget! Detta hjälper mig dessutom att hålla fanan högt och fortsätta på min snitslade bana mot ett lättare och sundare jag.
Sushi
Jag lade mina 400 extra kalorier på sushi ikväll. Åh, så fantastiskt underbart ljuvligt gott det var! Imorgon blir det färska räkor och ett glas vin tillsammans med älsklingen. Utöver mina C-shakes förstås.
Mm.. Räkor. Kvalitet framför kvantitet är min nya melodi!
Imorgon har hantverkarna äntligen gett sig av och vi har lyckats få ordning på vårt nyrenoverade hem, förhoppningsvis. Men helt färdigt är det förstås inte. Ikväll upptäckte de att de har lyckats tappa bort 20 golvplattor, så hallgolvet blir inte lagt. Än. Därtill är det lite annat smått och gott som elarbeten och handdukstork som skall på plats. Men någon gång skall det nog bli klart. Och då blir det fint!
onsdag 3 februari 2010
Finfint!
Det gick ju fint det här! Förutom att det var en väldigt mysig träff med vännen är jag även nöjd med min lagomhet. Inte tillstymmelse till impuls att frossa. Nej, snarare kände jag mig balanserad och liksom.. måttfull. En klart uppmuntrande känsla!
Jag åt en råbiff med rödlök, kapris, rödbetor, äggula, dijonsenap. Till detta en liten tomatsallad med ytterst lite olivolja på. Jag bad specifikt om en kalorisnål variant minsann och det var ju varken svårt eller pinsamt. Jag njöt av två fantastiskt goda viner, 15 cl vardera och drack därtill vatten.
När jag kom till restaurangen kände jag mig faktiskt förvånansvärt hungrig och insåg snart att jag i all renoveringsstress a.k.a. byggkaos hade glömt att göra min middagsshake.. Inte helt optimalt rent näringsmässigt, men ur kalorisynpunkt kan det nog faktiskt innebära att jag höll mig inom gränsen för vad som är okej under en dag.
Imorgon och på fredag fortsätter jag med att äta den kombinerade varianten av Cambridgekuren som innebär 3 cambridgemåltier + en måltid à 400 kcal enligt tallriksmodellen. På lördag likaså, men då lär det bli några fler kalorier på grund av festligheter. Men tro mig, måttligheten har mig i ett järngrepp, så det lär inte bli någon frossa då heller!
Nästa vecka kommer jag att resa en del och har bland annat en stor konferens med middag på kvällen så förmodligen kör jag kombinerad kur ytterligare en vecka för att därefter återgå till Ren Kur. Jag känner mig inte klar med den, se.
Men det är intressant att göra ett nedslag på mellanvägen. Än så länge ser den riktigt trevlig ut!
Festlighet
Ikväll skall jag träffa fina T för en têt-a-têt på en vinbar i mina hoods. Jag ser fram emot denna utsvävning och har bestämt mig för att njuta i fulla drag av delikat vin och charkuterier.
Och nu när jag tappat närmare 10 kg, skall jag fira genom att snofsa till mig i min favvoblåsa från Karen Millen.
Perspektiv
En kollega som varit hemma på föräldraledighet ett år kom precis förbi mitt skrivbord.
Men vad har hänt med dig? Vart har du tagit vägen? Så H I M L A snygg och fräsch du ser ut!!!
Hahaaaa! Ett paket perspektiv - världens bästa start på dagen!
måndag 1 februari 2010
Dags att träna mittemellan
Jo, jag är ju en ettochnollmänniska. Har alltid haft svårt för mittemellan och lagom. Det har varit av eller på, rätt eller fel, antningen eller, allt eller inget.
Men saker har ju hänt, jag har väl.. mognat kanske man kan säga. Märker att jag ser många fler nyanser, väntar längre innan beslut, tänker igenom. Rusar inte bara på som en ångvält.
Men jag har ju alltjämt en tendens att köra så det ryker. Lagom är en utmaning för mig, om än att jag har blivit mer eftertänksam.
Så idag hos Lena pratade vi om det faktum att jag har två kommande inslag i den här veckan som ställer till det rent dietmässigt. Det första är onsdag då jag har en vindate med T som jag på många sätt ser fram emot och det är dessutom på mitt initiativ. Inte desto mindre ställer en vindate till det för mig ur ett dietperspektiv. Det andra är lördag då jag skall delta i en årlig musikfestlighet där det skall ätas, drickas och musiceras till lång fram på småtimmarna. En tillställning som jag verkligen inte vill missa, ej heller avstå från mat eller dryck. Så lördagen ställer definitivt till det rent dietmässigt.
Så vad skall en bantande ettochnollmänniska göra? Jo, utmana sin tendens till fanatism såklart och gå mellanvägen förstås. Enligt Lena var det tydligen en bra plan att faktiskt avvika från min trygga linje med Ren kur, där det inte finns möjlighet till några felbedömningar. Hon menar att det förmodligen är nyttigt för mig att träna på mittemellan och att det dessutom är viktigt att jag lär mig det, om jag skall klara av att behålla min nya livsstil i förlängningen. Hon är klok, Lena.
Så. Istället för Ren kur skall jag från och med onsdag addera till en måltid innehållande 400 kalorier till de tre cambridgemåltider jag äter på en dag. Detta innebär att jag faktiskt kan unna mig lite charkuterier till vinet på onsdag och att jag äter lite mat på både torsdag och fredag samt unnar mig att faktiskt ha en trevlig kväll - om än en förnuftig sådan, på lördag.
Det är onekligen fascinerande hur utmanande en sådan här liten utsvävning från den inslagna vägen faktiskt är för mig. Jag vet ju att jag kommer att klara det fint när jag väl är där, men så här innan är det inte utan att jag förundras över hur jag är funtad. Men jag nöjer mig liksom inte. Jag nöjer mig inte med att vara ettochnoll, för jag tror att jag i förlängningen mår bra av att peta in lite andra siffror däremellan. Se och uppleva nyanserna. Att tillåta mig att vara i lugnet. Och detta är ju förstås både större och djupare än att inskränka sig till en fråga om bantning. Snarare är det väl existensiellt. Även om mitt förhållningssätt till min viktnedgång blir ett konkret övningsexempelt.
Så nu blir det till att ta en tur på mellanvägen. Spankulera omkring och med lugn i sinnet betrakta den resa som kallas livet.
Samtidigt. Det jag verkligen uppskattar med Ren Kur är effektiviteten, att det så snabbt blir resultat. Och jag har trots allt fjorton kilo kvar att gå ner. Så jag känner mig inte färdig med Ren Kur, men för nu, tills det att omständigheterna är lite mer gynnsamma, tar jag en tur på mellanvägen.
Och en sak är säker. Min viktnedgång fortsätter.
Siffror
Invägning på Viktklubben den 4/1
Vikt: 91,0 kg
Midja: 105,5 cm
BMI: 29,4
Efter fyra veckors Ren Kur
Vikt: 82,5 kg (-8,5 kg)
Midja: 97 cm (-8,5 cm)
BMI: 26,6
Inlägg
