Dags att träna mittemellan

Jo, jag är ju en ettochnollmänniska. Har alltid haft svårt för mittemellan och lagom. Det har varit av eller på, rätt eller fel, antningen eller, allt eller inget.

Men saker har ju hänt, jag har väl.. mognat kanske man kan säga. Märker att jag ser många fler nyanser, väntar längre innan beslut, tänker igenom. Rusar inte bara på som en ångvält.

Men jag har ju alltjämt en tendens att köra så det ryker. Lagom är en utmaning för mig, om än att jag har blivit mer eftertänksam.

Så idag hos Lena pratade vi om det faktum att jag har två kommande inslag i den här veckan som ställer till det rent dietmässigt. Det första är onsdag då jag har en vindate med T som jag på många sätt ser fram emot och det är dessutom på mitt initiativ. Inte desto mindre ställer en vindate till det för mig ur ett dietperspektiv. Det andra är lördag då jag skall delta i en årlig musikfestlighet där det skall ätas, drickas och musiceras till lång fram på småtimmarna. En tillställning som jag verkligen inte vill missa, ej heller avstå från mat eller dryck. Så lördagen ställer definitivt till det rent dietmässigt.

Så vad skall en bantande ettochnollmänniska göra? Jo, utmana sin tendens till fanatism såklart och gå mellanvägen förstås. Enligt Lena var det tydligen en bra plan att faktiskt avvika från min trygga linje med Ren kur, där det inte finns möjlighet till några felbedömningar. Hon menar att det förmodligen är nyttigt för mig att träna på mittemellan och att det dessutom är viktigt att jag lär mig det, om jag skall klara av att behålla min nya livsstil i förlängningen. Hon är klok, Lena.

Så. Istället för Ren kur skall jag från och med onsdag addera till en måltid innehållande 400 kalorier till de tre cambridgemåltider jag äter på en dag. Detta innebär att jag faktiskt kan unna mig lite charkuterier till vinet på onsdag och att jag äter lite mat på både torsdag och fredag samt unnar mig att faktiskt ha en trevlig kväll - om än en förnuftig sådan, på lördag.

Det är onekligen fascinerande hur utmanande en sådan här liten utsvävning från den inslagna vägen faktiskt är för mig. Jag vet ju att jag kommer att klara det fint när jag väl är där, men så här innan är det inte utan att jag förundras över hur jag är funtad. Men jag nöjer mig liksom inte. Jag nöjer mig inte med att vara ettochnoll, för jag tror att jag i förlängningen mår bra av att peta in lite andra siffror däremellan. Se och uppleva nyanserna. Att tillåta mig att vara i lugnet. Och detta är ju förstås både större och djupare än att inskränka sig till en fråga om bantning. Snarare är det väl existensiellt. Även om mitt förhållningssätt till min viktnedgång blir ett konkret övningsexempelt.

Så nu blir det till att ta en tur på mellanvägen. Spankulera omkring och med lugn i sinnet betrakta den resa som kallas livet.

Samtidigt. Det jag verkligen uppskattar med Ren Kur är effektiviteten, att det så snabbt blir resultat. Och jag har trots allt fjorton kilo kvar att gå ner. Så jag känner mig inte färdig med Ren Kur, men för nu, tills det att omständigheterna är lite mer gynnsamma, tar jag en tur på mellanvägen.

Och en sak är säker. Min viktnedgång fortsätter.