Jag skrev ett mail.
Hej kollega,
Kommer du ihåg när vi var i Warszawa med ledningsgruppen för något år sedan och bodde över på hotellet? Vi gick till gymmet tillsammans och du sprang på löpbandet och jag cyklade.
Jag minns att jag var så imponerad av att du bara kunde springa och springa; det såg så himla lätt ut! Du var full av energi och uthållighet.
Samtidigt kändes det fullkomligt ouppnåeligt för mig. Jag hade en grundmurad övertygelse om att jag på något vis inte var skapt för löpning. Bara tanken på att ställa mig på löpbandet gjorde att jag antingen skrattade i försvar eller fick hjärtklappning.
Men från och med den där workout-upplevelsen har jag, mer eller mindre omedvetet, förknippat dig med kondition och löpband. Och när jag nu, för första gången i mitt liv, har satt igång med konditionsträning, har du varit min förebild, eller målbild.
Så idag på lunchen sprang jag för första gången någonsin i en halvtimme i sträck. 9 km/h höll jag och även om jag hade mina svackor, tvekade jag aldrig att fortsätta. Och det var så underbart! Och jag kände mig liksom.. så som du såg ut där på gymmet. Stark och full av energi och uthållighet.
Plötsligt, bara sådär, blev jag medveten om att du har funnits med mig hela tiden. I jakten på konditionen, eller vad man skall säga.
Och upplevelsen idag är en milstolpe som på många vis är väldigt existensiell. Nu kan jag säga till de jag möter att jag springer. Att jag är en person som tycker om att springa.
Det är stort.
Så tack, för din inspiration. Och tack för att du är så bra på att springa på löpband!
//
Kanske blir han förvånad. Men mest blir han nog glad. Jag är fantastiskt glad. Och stolt. Det kändes som om jag flög fram. Och det kändes som om jag är skapt för att springa. Jahapp. Nu gråter jag igen.
måndag 14 juni 2010
Förebild
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Vad var det jag sa?!
Sa du förresten att du sprang 9km på en halvtimme? Eller sa du att du sprang 9km, och dessutom höll i en halvtimme utan att sluta springa?
Det senare är galet bra jobbat!
Ska du kanske med på midnattsloppet? Det är en sketen km till, och man måste faktiskt inte springa vartenda steg?
FAN VA DU E BRAAAAAAAA!!!!
Nä. Jag sprang med en hastighet av 9km/h :-) Det vill säga 4,2 km på en halvtimme.
Galet bra jobbat hur som helst :-))
Jag avvaktar med milloppen ett tag till. Första målet är 5 km men innan februari skall jag springa milen obehindrat. Då har jag nämligen anmält mig till Budapest Marathon, i vår företagsstafett.
Underbart! Målbilder är guld värt. Jag ska orka springa ända hemifrån upp för mördarbacken och hela 2,5 slingan och sen hem igen. Innan sommaren är över. Som det är nu orkar jag hemifrån och fram till mördarbacken och sen går jag upp för den. Sen springer jag igen nästan hela 2,5 km slingan. Vid golfbanan dör jag nästan och går resten av vägen hem. 4,2 km på en halvtimme brukar det bli allt som allt.
Din tid blir 4,5 km på en halvtimme, eller tänker jag fel?
Nej, du tänker rätt. Min genomsnittliga hastighet låg på 8.17 har jag för mig. Men jag sprang 9 km/h under långa perioder och det är första gången :-)
Att springa en halvtimme i sträck utan att stanna är bra.
Det är för övrigt ett vanligt tips till folk som vill börja springa, att ha som mål att just springa, utan att stanna, så länge som möjligt. Hellre lugn jogging, utan att stanna och börja gå, i en halvtimme, än att ta sig samma sträcka på 25 minuter, men stanna ofta. Just för att vänja sig vid, och förstå, att man faktiskt kan!
DU ÄR SKETDJÄVLABÄST!!!
Jätte bra! Det är en seger. Varje liten steg som blir bättre, längre och skönare! Jag känner min 2,5 km slinga så väl nu så jag har märken överallt. Förbi den där stenen, eller till det där trädet där hackspetten brukar vara... det bästa är när man möter eller springer om folk. Då orkar man lite till, eller jag gör i varje fall!
Skicka en kommentar