måndag 14 juni 2010

Hommage

Och när jag nu befinner mig i något slags nostalgisentimentalt flow är det lika bra att fortsätta.

Min man. Make. Käraste. Partner. Prins. Mitt bästa. Har inte alltid varit så bra på support. Faktiskt. Det är inte så jävla lätt att stötta en annan människa. Många gånger inbillar vi oss att det är enkelt att stå vid sidan om men ibland kan det vara det allra svåraste. Det kan till och med vara riktigt läskigt. Och för vissa människor är det läskigare än för andra. Så är det bara.

Men saker händer. Livet förändrar sig, utmanar en, och plötsligt börjar vi själva förändras. Sakta men säkert blir det som var läskigt tidigare mycket mindre läskigt. Och till slut kan vi möta det där som vi varit så rädda för och undra vad det egentligen var som var så förfärligt hemskt.

Idag har jag sprungit med ljuv musik i öronen. Mannen har valt ut en hel massa skivor som han har tänkt skall passa mig och lagt in dem på MP3-spelaren för att det skall gå lättare för mig att springa. Och det där.. För mig är det partnerskap och stöttning i sin sannaste form. 

Och den där känslan, glädjen av att bli sedd och omtänkt gav mig en hel massa extra kraft! Jag har sprungit till Blood sugar sex Magik med Red Hot Chillipeppers som jag inte lyssnat på de senaste tio åren. Men som jag lyssnade på varenda resa mellan Halmstad och Mariestad för arton år sedan i väntan på att få vara med den där underbara människan som jag gått vilse till på Hultsfredsfestivalen. För att kunna hitta hem.

Uppskattning, stöd och bekräftelse. På riktigt. Att ha en människa vid din sida som vill att du skall lyckas och som tycker att du är bra som har kommit så långt. Det är viktigt.

Och dessutom har ju maken nu blivit inspirerad och tar hand om sig själv som en konsekvens. Och blir tillochmed snyggare än den där underbara artonåriga människan som jag gick vilse till på Hultsfredsfestivalen. För att kunna hitta hem.

Så himla bra.

6 kommentarer:

kapybaran sa...

åh, ryser.
kärleksfint!

Ingeli sa...

Vad härligt! Blir glad att läsa! Hurra!

Erica sa...

så. nu började jag böla.

Tudorienne sa...

Det är så det ska vara! :-)

H@nn@ sa...

Hej.

Är så underbart att läsa. Har märkt själv att det inte är så lätt för ens partner att förstå & stötta på rätt sätt när man ska ta sig förbi dom jobbiga stunderna i livet. Konstigt nog så lyckas alltid min sambo bli sugen på de som man absolut skulle döööda för i de värsta läget.. :P

Men samtidigt så finns dom där när man har det kämpigt & han måste själv offra lite för att inte störa mina mål.

Bara de ljuva orden att man är duktig vid just rätt tillfälle är som en varm kram med kärlek. Tur man har dom!

Bara att slippa fara & handla har nog räddat mig många gånger. :)

Ha en bra vecka.
Mvh Hanna

RosaMilton sa...

Åh vad härligt. Jag får visserligen inte musik i lurarna men tid att göra det jag tycker är roligast! Vilket inte är att förakta. Och så har han byggt en fin rosportal i dagarna tre. Kärlek!